Recension - Blu-ray/DVD

Infödd soldat handlar om soldater från Algeriet, Marocko och andra franska kolonier som slogs i andra världskriget. Alla krigsfilmer är grymma, men den här filmen är extra grym, eftersom den handlar om rasismen och det svek som dessa soldater utsattes för.
- Frankrike behöver oss! Utbrister en man i Marocko som kallar på alla de unga männen i grannskapet, som uppenbarligen är mycket fattigt;
- vi måste tvätta den franska flaggan med vårt blod!
Yassir, Said, Abdelkar och Messaoud tar värvning, eller värvas i den franska armen. De har aldrig varit i Frankrike och är kanske inte helt patriotiska. En vill komma undan fattigdomen. En annan vill ha pengar nog för att gifta sig. De flesta är mer intresserade av ett bättre liv än av att vara soldater.
De skickas till frontlinjerna i Italien och Frankrike. De hälsas som hjältar i de befriade områdena, men har inte samma möjligheter att bli befordrade som de helfranska soldaterna. Det är uppenbart att de ses som annorlunda redan i en av de första scenerna, då en befälhavare sätter reglerna för vad som är tillåtet; att plundra är OK, men den soldat som rör en kvinna skjuts. Det är inte om omsorg om de tyska kvinnorna! När man bevittnar den rasism som soldaterna utsätts för senare i filmen inser man att den franska ledningen är rädd för rasblandning. Saids (Jamel Debbouze från ”Amelie från Montmartre”) brev till sin kärlek, en fransk kvinna, sorteras ständigt bort av franska postverket. Araber ska inte beblanda sig med fransmän.
När kriget är över blir de inte accepterade som franska medborgare och när kolonierna blir fria förlorar de sina pensioner.
Det här är en viktig film och ett stort framsteg för Frankrike att man har börjat erkänna sitt förflutna. Vid filmfestivalen i Cannes fick skådespelarna ett kollektivt pris för sin insats, vilket är lätt att begripa. Alla gör ett fantastiskt jobb, från regissören, skådespelarna till manusförfattaren.
Den 27 september 2006, dagen för den franska premiären, meddelade den franska regeringen att de 80 000 överlevande veteranerna från kolonierna skulle få samma pensionsförmåner som sina franska vapenbröder. Bättre sent än aldrig.

Inget extramaterial.

Eleni Schmidt