Blue Sunshine
- Svensk titel: Blue Sunshine
- Originaltitel: Blue Sunshine
- Speltid (min): 89
- Release (Blu-ray/DVD): 2007-06-27
Recension - Blu-ray/DVD
Till en början verkar det vara en ren slump att flera människor runt om i USA vid ungefär samma tidpunkt plötsligt tappar allt sitt hår, blir överkänsliga mot ljud och dessutom blir extremt våldsamma, men snart visar det sig att samtliga offer har ett gemensamt förflutet. Frågan är bara vad det är som orsakar dessa attacker.
Ett av offrens vänner, Jerry Zipkin (spelad av Zalman King, kanske mest känd som ”Red Shoe Diaries”-producent) bestämmer sig för att ta reda på vad som ligger bakom vännens öde. Sakta men säkert nystar han upp en mörk hemlighet som kanske hade mått bäst av att fortsätta vara gömd...
”Blue Sunshine” från 1976 börjar som en skräckfilm men går sedan gradvis över till att mer vara en thriller. Inte mig emot, jag fastnade ganska snabbt för den lite småfåniga men ändå spännande intrigen. Att den känns lite småfånig beror nog mest på att den speglar ett USA under en era som inte längre existerar och att den helt enkelt inte åldrats helt med hedern i behåll. Men som sagt, jag tycker att den fortfarande fungerar finfint och anser inte att det är för mycket begärt att kunna leva sig in i en film oavsett om folk har gamla töntiga kostymer och frisyrer eller inte. Faktum är att jag vid ett flertal tillfällen under filmens gång fick lite Larry Cohen-vibbar, och tänker kanske mest på filmen ”The Stuff” från 1985.
Skådespelarna gör bra ifrån sig utan att på något sätt utmärka sig. Jag reagerade först på att huvudkaraktären Zipkin var så mesig och mjuk och inte alls mycket till hjälte. Samtidigt är det just därför det blir så bra, han framställs som en vanlig människa helt utan hjälteambitioner. Det är inte så ofta det greppet används, snarare alltför sällan, och det ökar definitivt realismen i filmen. Övriga karaktärer får inte mycket tid på sig att utveckla sig, men fyller sin funktion.
Jag hade ärligt talat aldrig hört talas om ”Blue Sunshine” tidigare men jag är väldigt glad över att få ha stiftat bekantskap med den. Möjligtvis skulle jag kunna klaga på slutet som känns lite väl framhastat och kanske inte helt genomtänkt.
Kommentarer