Recension - Blu-ray/DVD

En av de gånger jag upplevt stor besvikelse, var när jag som sjuåring fick reda på att Rosa pantern skulle gå på tv´n. Jag satte mig ner för att sedan under för mig en evighet förgäves leta efter den rosa tecknade figuren.
Idag vet jag bättre.

Då var det Peter Sellers som spelade Jacques Closeau, och i denna film har turen gått till Steve Martin.

Rosa Pantern är i själva verket namnet på en diamant som tillsammans med många andra av världens kändaste föremål blivit bestulen och spårlöst försvunnen. Här krävs en specialist och då tillkallas givetvis detektiven Closeau som bokstavligt talat fyller stadens gator med skräck.

Han är dock inte ensam om detta uppdrag, vid sin sida har han världens andra ledande detektiver, bland annat en charmerande italienare och en analyserande japan, men också den undersköna Sonia Solandres spelad av indiska Aishwarya Rai Bachchan.

Vadå vet du inte vem det är? Hon spelade en kryddförsäljare med magiska krafter i filmen ”The Mistress of Spice” för några år sedan. Ja det var i alla fall där jag såg henne först.

De kriminaltekniska vägarna i ”Rosa Pantern 2” äro outgrundliga. Det tycks inte bara vara en kamp efter att hitta gärningsmannen utan mycket handlar även om prestige detektiverna emellan. Closeau hade nog helst av allt föredragit att arbeta ensam.

Emily Mortimer spelar den lite petita Nicole som Closeau gärna analyserar lite närmare, och med i scenerna syns även en något bitter John Cleese i karaktären Inspector Dreyfus, och en familjenära Jean Reno som Ponton.

Closeaus sätt att arbeta är naturligtvis inte utan upptåg och filmen igenom blandas slapstick-humor med en rad ologiska kavalkader.


Steve Martin gör ingen mästerprestation, visst är han rolig på sina ställen men det är inget vi inte har sett förut. Det räcker dock till att få upp smilbanden då och då. Jag personligen förknippar honom mest med filmen "Roxanne" som den långnäsade hjälten i den moderniserade sagan om Cyrano de Bergerac.

Som Jacque Closeau föredrar jag nog Peter Sellers. Kanske är jag fast i traditions-träsket, kanske är Peter Sellers helt enkelt en roligare typ. Avgör ni!

Men filmen är sevärd, inte minst en regnig söndag och för att få upp ert intresse för filmen så kan jag avslöja att jag mitt i filmen hade lyckats klura ut den skyldige. Lyckas ni?

Adam Löppe