Recension - Blu-ray/DVD

År 1971 utfördes ett experiment vid Stanford University som gick ut på att 24 frivilliga personer stängdes in i en fängelsemiljö, där ena hälften av försökspersonerna utsågs till fångar och andra hälften skulle fungera som fångvaktare. Via kameror övervakade forskarna händelserna inuti det slutna fängelset, men gav i övrigt fångvaktargruppen fria händer att handskas med fångarna. Det enda förbehållet var att man inte fick bruka våld. Syftet för experimentet var att under två veckors tid studera hur människan, i detta fall till synes 24 vanliga personer, reagerar och agerar i fångenskap, samt att se hur sociala roller inverkar ens beteende i en sådan situation. Under den andra dagen av experimentet revolterade fångarna. Den sjätte dagen avblåstes experimentet då hela situationen gått helt över styr…

”Experimentet” (2001) av regissören Oliver Hirschbiegel bygger till stor del på Mario Giordanos roman ”Black Box” som inspirerats av händelserna runt experimentet vid Stanford University. Hirschbiegel har även gjort den uppmärksammade filmen ”Der Untergang” (2004) som handlar om Adolf Hitlers sista dagar i livet.

Vi får inledningsvis följa Tarek Fahd, en journalist i sökandet efter en bra story att skriva om, spelad av Moritz Bleibtreu som känns igen från bl.a. ”Spring Lola” (1998) och ”München” (2005). Han får höra talas om att ett intressant experiment ska äga rum och anmäler sig som försöksperson. Tillsammans med 19 andra, frivilliga personer låses han in under premisserna att man är fri att avbryta sin medverkan när man själv vill, men då utgår inte någon ersättning. Vår huvudperson hamnar i den hälft av gruppen som ska fungera som fångar under experimentets tid och det är också från internernas perspektiv som historien berättas, ibland med hjälp av den dolda kamera som finns i de glasögon Tarek bär.

Till en början råder det en munter, om än osäker, stämning mellan fångar och fångvaktare. En distinkt skillnad är att fångarna endast är iklädda särkar med ett identifieringsnummer på bröstet, medan fångvaktarna ser ut som sig bör; uniformerade med batonger och handklovar hängande från bältet.

Filmens styrka är det psykiska obehag som infinner sig, och senare eskalerar, när de två grupperna börjar få olika värderingar och syn på saker och ting. Tarek, fånge nr. 77, driver på de andra internerna att inte acceptera någon nedsättande eller bestraffande behandling från vakterna, något som gör honom till ett irritationsmoment för den kontrollerande gruppen. Trots att han utsätts för en minst sagt kränkande bestraffning, fortsätter han att trotsa de order som ges.

Det är också stundtals gripande i och med vänskapsbanden som knyts mellan den blyge och tystlåtne Schütte, fånge nr. 82, och Tarek. När vakterna placerar fånge nr. 77 i experimentets ditintills oprövade isoleringslåda, Black box, protesterar Shütte högljutt och med ödesdigra konsekvenser. Experimentet har övergått från en närmast social lek till fullaste allvar. Situationen har gått forskarna ur händerna och följderna likaså…

Oliver Hirschbiegel lyckas med att fånga människans maktbegär och den hänsynslöshet som ofta följer i dess släptåg. Man får också en stark känsla av hur det är att inse att ”nu är det verkligen inte längre en lek, det är på allvar” och att vara utsatt för en grupp som njuter av att styra och förnedra de svaga. Givetvis kan man se liknelser med vår världsbild som den ser ut idag. Huvudforskaren bakom verklighetens fängelseexperiment i Stanford har dragit paralleller till skandalerna kring Abu Ghraib-fängelset i Irak 2004.

Skådespelarinsatserna i ”Experimentet” är riktigt bra och det är alltid lika befriande att se filmer där man inte behöver försöka anstränga sig för att se karaktären istället för den hollywoodskådis som spelar den. Kanske är det en brist hos mig, men upplevelsen blir mer genuin och stark om det är personer man aldrig tidigare sett som agerar. De figurerna har man ingen som helst tidigare relation till, därför framstår de mer levande och på ”riktigt” i filmen.

Jag tror att man har svårt att inte känna ilska, frustration eller irritation mot vissa av fångvaktarna, därmed har filmskaparna lyckats med sitt jobb. Men det är just på den punkten, att några karaktärer kanske är lite väl tillspetsade och skurkaktiga, som det kanske finns en viss svaghet i filmen. Likaså drar händelserna iväg långt utöver forskarnas kontroll och det är svårt att tänka sig att det möjligen skulle kunna ske i verkligheten. Men det är trots allt en filmatisering som lever på dramaturgi och kanske hade den annars varit för slätstruken.

Sammantaget är detta en riktigt intressant, spännande, grym, otäck och framförallt bra historia som verkligen rekommenderas om man vill få en stark filmupplevelse.

Per Wahlgren