Recension - Blu-ray/DVD
"Paprika" är den nya filmen av hyllade animefilmskaparen Satoshi Kon, mannen som regisserade genreklassiker såsom "Perfect Blue" och "Tokyo Godfathers". Hans nya film har mött en hel del framgång, även utanför hemlandet. Dess främsta merit är nog ändå den Guldlejon-nominering som filmen mottog vid filmfestivalen i Venedig 2006. Filmen handlar om ett forskarteam som tagit fram en maskin som gör det möjligt för psykologer och doktorer att spela in sina patienters drömmar och spara dem på datorn som videoklipp för att senare kunna analysera dem och hitta problemens rot. Detta på patrull då maskinen blir bestulen, och drömterrorister hotar plötsligt det kollektiva medvetandet och hela världens framtid.
Som vissa av er kanske redan har dragit slutsats till utifrån min förvirrande handlingssammanfattning, så är filmen ganska rörig i sina intriger, vilket med all säkerhet är ett medvetet grepp. Filmens storhet ligger istället för i narativet uti dess drömlika visuella stil. Det går inte att komma ifrån att "Paprika" främst är en audiovisuell upplevelse. Bilden sprudlar av färg, rörelse och estetik, och är oavkortat en fröjd att vila sina ögon emot. Ljudet pulserar i takt till bilden, och soundtrackets tongångar blandar och ger från alla musikstilar du kan (och inte kan) tänka dig. Allt detta rimmar väldigt väl med filmens drömtema, och ger verkligen känslan av en febersvettig lsd-pulserande dröm (,som vi aldrig har haft).
Tyvärr så är "Paprikas" brister tillräckligt stora för att neutalisera dess tillgångar och göra att filmen endast når upp till det tråkiga medelbetyget. Bristerna utesluter sig alltså inte endast till frånvaron av innehåll, utan innefattar även en mängd övriga aspekter. Exempelvis så känns filmens karaktärsgalleri på tok för opersonligt för att skapa något slags intresse, dess relationer sinsemellan skiter man bokstavligt talat i. S-K-I-T-E-R. Man kunde även önskat att filmens fokus på drömmar hade några slags vetenskapliga ben att stå på, och i alla fall edukera oss på något sätt. Drömmar är ett mycket intressant tema på film, där vi även brukar kunna dra en del lärdomar, se bara på filmer som "Waking Life", "Science of Sleep" och "Eternal Sunshine", så är tyvärr absolut inte fallet här. Det känns lite som att Satoshi Kon bara har mixat influenser lite hejvilt, som ursäkt för en überestetisk film. Visst har han lyckats, men han har också automatiskt gjort en mycket ointressantare film än han egentligen skulle klarat av.
Filmen lider till en viss grad även av inslag av smaklöshet. För det mesta så är den mycket raffinerad både estetiskt och uppbyggnadsmässigt, men då och då dyker det upp små moment som framstår helt "out of place". Det kan handla om små grafiska detaljer, märkliga ideal eller simpla tjockisskämt. Det är tråkigt att se ett så lovande koncept slarvas bort på ett så effektivt vis. Filmen kommer förmodligen trots alla klagomål att glädja de flesta vänner av anime tack vare dess audiovisualitet. Den kommer även förnöja en del av oss cineaster tack vare frekventa metainslag. De övriga nittionio procenten av jordens befolkning kommer den förmodligen gå förbi tämligen obemärkt. (Eller... "Tokyo Godfathers" och "Perfect Blue" gick väl iofs också förbi alla andra helt obemärkt. Men denna kommer vara ännu obemärktare...)
Kommentarer