Recension - Blu-ray/DVD

Jerry Fanon är prisjägare och den främste inom sitt gebit. Han njuter av sin pension när han får ett erbjudande att komma tillbaka för ett sista jobb. Det är finansmannen Karl Stegner, världens rikaste man och oljemagnat, som behöver föras tillbaka från sitt gömställe i Antigua och ställas inför rätta i USA för skattefiffel, bedrägerier och alla andra möjliga ekobrott. Myndigheterna kan inte nå honom på egen hand och därför vänder man sig till mannen som får saker gjorda – Jerry Fanon.

Fanon åtar sig uppdraget och med hjälp av sin kollega Catlett beger han sig till Antigua. Där träffar han också på den gamla kärleken Adele Tasca, som på något sätt också verkar vara inblandad i denna härva. Frågan är bara hur…

”Firepower” är en skön actionrulle från 1979 som från början faktiskt skrevs som en uppföljare till” Dirty Harry”. Efter lite manusjusteringar blev det istället en separat film där Charles Bronson skulle ha spelat huvudrollen som Jerry Fanon, men då regissören och manusförfattaren vägrade skriva in en roll till Bronsons fru Jill Ireland hoppade han av projektet. Till slut blev det James Coburn som tog över, denne charmige skådespelare som haft lika stora succéer i skurkroller såsom hjälteroller. Han porträtterar här Jerry Fanon som en belevad, trädgårdsintresserad man med ett udda arbete och man kan känna igen maneren från Derek Flint, karaktären i Bondparodierna ”Our Man Flint” och ”In Like Flint” som han gjorde drygt 10 år tidigare (Flint-filmerna låg i sin tur till grund för Austin Powers-serien, men det är en annan historia).

Som den undersköna och oberäkneliga Adele Tasca ser vi den lika undersköna Sophia Loren och i rollen som Fanons kollega Catlett ser vi den gamle fotbollsspelaren O.J. Simpson, som faktiskt var en riktigt hyfsad skådespelare innan han började med andra, mindre attraktiva sysslor på fritiden. Även i mindre roller finns stora namn, t ex Eli Wallach (den fule i ”Den onde, den gode, den fule”) och boxaren Jake LaMotta.

”Firepower” må ha nästan 30 år på nacken nu men det är fortfarande en habil actionfilm, med snygga miljöer, snyggt foto och bra skådespelarprestationer. Lägg därtill en handling med många, mer eller mindre väntade, vändningar och vi har en film som fungerar lika bra idag som vid premiären. Ett stort plus också för det härliga soundtracket, signerat Gato Barbieri.

Visst, filmen är inte felfri och det är inte heller den mest intelligenta filmen i DVD-hyllorna just nu, men det går inte att komma ifrån att det handlar om 100 minuter underhållning. Gillar ni pang-pang så blir ni definitivt inte besvikna.

Fredrik Liljegren, chefredaktör