Recension - Blu-ray/DVD

Det finns numer ett stort utrymme och intresse för satirer och dokumentärer som belyser politiska problem och förehavanden i USA. Störst uppmärksamhet just nu får kanske Michael Moore, men alla filmskapare väljer inte dennes direkta budskap och kritik. Barry Levinson regisserade ”Wag the Dog” (1997) – en film som handlar om hur man i USA hittar på ett krig och en fiende som egentligen inte existerar, endast för att flytta media- och folkets fokus från presidentens sexskandal. Levinson har även gjort ”Good Morning Vietnam” (1987) med Robin Williams i huvudrollen. Detta par är nu tillbaka med en ny, politisk komedi; ”Man of the Year” (2006).

Programledaren Tom Dobbs (Williams), som leder en populär TV-show som kommenterar aktuella nyheter ur en komisk vinkel, häver i stundens ögonblick ur sig att han borde ställa upp som presidentkandidat i det kommande valet. Efter programmet får han ett massivt stöd från miljontals tittare och något som först bara var menat som en cynisk kommentar blir verklighet. Dobbs ser sin chans att få gå upp i debatt och diskussion med de politiker han varje vecka ifrågasätter, men föga anar han att utgången av valet skulle gå i hans favör. Något förvånad, men glad, förberder han för att ta över som president i världens mäktigaste nation.

Eleanor Green (Laura Linney), anställd på det företag som tillhandahåller programmet som används till att registrera rösterna, upptäcker några dagar innan valets utgång ett fel i systemet som gör att Dobbs registreras för fler röster än vad han i själva verket får. Hon meddelar företagets ledning, men de ser den ekonomiska katastrofen i att behöva erkänna sitt misstag för omvärlden. Eleanor bestämmer sig då för att gå till Dobbs personligen för att berätta vad som egentligen hände vid rösträkningen.

Vi känner genast igen Robin Williams eftersom att han i ”Man of the Year” repriserar många av sina tidigare roller; snäll, sympatisk och rolig. Det är han som driver filmen och passar faktiskt oförskämt bra in som rollen av en talkshow-värd. Mycket av filmen bygger just på Williams charm och humor, även om denne också behärskar inslagen av allvar. Birollerna utgörs främst av Laura Linney och Christopher Walken, som spelar Williams manager och närmaste vän. Dessa två lyckas mindre bra i sina prestationer, och då främst Linney som spelar en fruktansvärt otacksam roll. Den något virriga, men godhjärtade damen känner man igen alltför väl och det är bara tröttsamt med en så stereotyp till roll.

Filmen tar upp många problem som känns intressanta att belysa och med Robin Williams snabba humor och kommentarer blir det ibland underhållande. Men det är på tok för sällan och allt bra överröstas snabbt av det otäckt korkade manuset. Laura Linney’s rollfigur är tröttsamt dum och den parallellhandling som drivs runt henne förstör filmen. Det känns onödigt att försöka göra två saker samtidigt; det hade gott räckt med att en komiker blir vald till president. En konspiration eller mörkerläggning från ett stort och elakt företag är så klyschigt och utjatat att det sällan tillför något, allra minst i denna film.

Det blir tyvärr de många ologiska händelserna och företeelserna som blir det bestående intrycket när filmen är slut. Williams charm räcker en bit, men inte tillräckligt för att rädda filmen. Kanske är det värt en titt för de få roliga stunderna, men förvänta er inte en bra och nyskapande film.

Per Wahlgren