De besatta

  • Svensk titel: De besatta
  • Originaltitel: Nightcomers
  • Speltid (min): 96
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-11-21

Recension - Blu-ray/DVD

Platsen är en engelsk herrgård framåt slutet av 1800-talet. Syskonen Flora och Miles har växt upp utan föräldrar med en frånvarande släkting som förmyndare. Han bestämmer sig för att lämna herrgården och överlåter ansvaret till de anställda på herrgården – barnens lärarinna, husets tjänstekvinna och den inflytelserika trädgårdsmästaren Peter Quint (Marlon Brando). Med sin karisma kommer Quint tätt inpå barnen, och utnyttjar gärna deras naivitet för egen vinning och för bekräftelse av sin morbida världsbild. Quint färgar deras beteende, och det tar inte lång tid innan barnen binder varandra med rep för att ”leka sex” och de drömmer om att praktisera äkta kärlek, som definieras av viljan att mörda någon.

”De besatta” är en spännande psykologisk studie om vuxna människors inflytande på barn, och en skrämmande inblick i uppfostrans vikt och hur den främmande vuxenvärlden kan te sig i ungt perspektiv. Det stundtals bisarra händelseförloppet flyter på i en naturlig och obesvärad takt. Därför framstår aldrig de allra sjukaste situationerna som överdrivna, vilket gör obehaget alltmer påtagligt.

Marlon Brando briljerar som alltid, med ett något mer återhållsamt skådespel än vad som vanligtvis levereras från metodens främsta utövare. Största behållningen i filmen är dock Christopher Ellis, som spelar lilla Miles. Han bär upp filmen och står för större delen av berättelsens ondska, med stöd från Verna Harvey som spelar systern. Det sägs att barn och djur är de stora mardrömmarna för en regissör, men Michael Winner lyckas med undret att framställa barnskådespelarna som kallblodiga bestar.

”De besatta” är på intet sätt ett mästerverk, men en väldigt egen film, så bekväm i sitt tempo och sin berättelse att den övertygar där många andra skulle leva på pinsamma klyschor. Stabilt skådespel och stark regi leder nästan hela vägen, men jag tycker personligen att berättelsen borde ha fortsatt lite längre, och vidare fått utforska ett av filmhistoriens obehagligaste syskonpar.

Sebastian Lindvall

Kommentarer