Hobbit: En oväntad resa

  • Svensk titel: Hobbit: En oväntad resa
  • Originaltitel: The Hobbit: An Unexpected Journey
  • Release (Bio): 2012-12-12
  • Release (Blu-ray/DVD): 2013-04-08

Recension - Blu-ray/DVD

Dags att återstifta bekantskapen med den outtröttliga Bilbo Baggins, eller den Bilbo Bagger vi svenskar lärt oss att älska.

Filmen börjar med att Ian-Holm-Bilbo haltar runt i sin kula och berättar gamla skrönor för Frodo (En Elijah Wood som inte verkar åldrats en dag på tio år). Jag blir oerhört rädd att det rör sig om en "Love on the run"-film där det ständigt återklipps till en stofil i gungstol som sitter och minns sitt liv. Glädjande nog är det bara fråga om ett anslag, om än lamt sådant.

För att vara en 3D-film, och tre timmar lång, klarar man sig undan med förvånansvärt få men för livet. Migränet slipper man inte, men kräkattackerna. Jag skulle vilja utnämna "Bilbos oväntade äventyr" till den minst jobbiga 3D-glasögon-filmen.

Det finns dock andra problem som gör filmen enerverande att kika på. Jag undrar vad det är för ljushuvud som har hittat på att filmen ska spelas upp i sextio frames per sekund. Det är dubbelt så jobbigt att göra, och dubbelt så jobbigt att titta på.

Kameran behagar inte stå stilla längre än en nanosekund i taget, och det verkar som att en strobe-lampa har fått äran att klippa filmen.

Jag vet inte om jag skulle uppfatta originaltrilogin på samma sätt om jag såg om den idag, förmodligen. I så fall är det många som kommer att bli nöjda med hanteringen av licensen.

När jag läste Bilbo i småskolan minns jag att jag tyckte att den var bra och mysig. Det kan man inte säga om filmen. Kanske såg jag inte den bipolära världsåskådningen, där ond är ond, ful, rutten och oföränderlig. Man förstår att det kändes PK på andra världskriget, men sedan dess borde människorna tillskansat sig en mer nyanserad bild av en konfliktsituation.

Det finns trevliga sekvenser i filmen, när följeskapet knatar omkring bland alper och fjäll, men oftast är det svärden som talar. Det är en oerhört våldsam film jag ser, där huvuden rullar och magar skärs upp. Det är inte lätt att förstå vad det är för kul med det.

Vad jag dock uppskattar är Martin Freeman i titelrollen, han spelar nyanserat och maneristiskt och står i stor kontrast till resterande filmens blockiga storvulenhet. Skönt att någon tagit sitt jobb på alvar.

Det har på förhand varit mycket snack om alla djur som har bragts om livet under filmens inspelning. Man kan undra vart de djuren kom ifrån, eftersom det bara är data-djur med i filmen. Kanske har de haft riktiga djur, och animerat uppepå.

Att de åkt ända till Nya-Zeeland verkar också onödigt, eftersom känslan är så green-screen det kan bli. Det sammantagna helhetsintrycket är det av slöseri. Filmen har kostat mer att göra än alla svenska filmer som kommer ut i år, och den säger ingenting om någonting. Förutom kanske vårt ekonomiska system, och vad detta leder till.

Kim Ekberg

Kommentarer