Recension - Blu-ray/DVD

När jag sitter i soffan hemma, med 79” levande bilder framför mig händer det ibland att jag önskar att jag inte var en recensent, att jag inte var tvungen att se färdigt filmen. Det här är ett sådant tillfälle.

I ”Murder-Set-Pieces” får vi stifta bekantskap med en sjuk sate, vi kan kalla honom ”Fotografen”. Hans jobb (eller hobby, det klargörs aldrig) är att plåta snygga tjejer, gärna lite mer utmanande bilder. So far so good. Tyvärr blir han lite väl upphetsad av detta, och när fotografen blir upphetsad åker rakkniven fram. En otrevlig kille med andra ord, något som regissören verkligen vill understryka och därför framställs fotografen också som en mer eller mindre praktiserande nazist med tyskt påbrå.

Det våldtas, misshandlas, mördas och styckas (inte nödvändigtvis i den ordningen) hej vilt i den här ”filmen” och det är med all önskvärd tydlighet uppenbart att regissören Nick Palumbo är ute efter att provocera så mycket det bara går. Jag antar att det också är därför som Hermann Göring, Heinrich Himmler och Joseph Goebbels anges som producenter i sluttexterna, samt att ett ”Extra Special Thanks” går till Leni Riefenstahl. Suck…

Om man ser till skräckgenren i stort verkar det tyvärr vara tortyr som gäller nu, ta bara ”Saw”- och ”Hostel”-filmerna som ett par exempel. Personligen har jag inget till övers för dessa filmer då det läggs alldeles för mycket krut på blod och slafs och för lite (om något) på finess. ”Murder-Set-Pieces” hamnar definitivt i samma skräpkorg, det blir lite fånigt när en film försöker provocera på detta sätt men ändå fastnar i klyschträsket. Palumbo har försökt att piffa till rollistan lite grann genom att anlita Gunnar ”Leatherface” Hansen och Tony ”Candyman” Todd och jag får erkänna att jag tyckte det var kul att se dem men samtidigt känns det lite bortkastat. Jag menar, hur många känner igen Gunnar Hansen? Precis. I övrigt består rollistan av amatörer, en och annan porrstjärna samt en gul Power Ranger. Go figure…

Har jag då inget positivt att säga om ”Murder-Set-Pieces”? Tja… soundtracket var inte så tokigt.

Fredrik Liljegren, chefredaktör