Recension - Blu-ray/DVD

Feet of Flames är en definitivt annorlunda DVD-upplevelse. För mig började upplevelsen på ett besynnerligt sätt:
Först och främst brukar jag se på film ensam eller med sambon. Nu packades vi i soffan och stolarna i ett större antal vänner och släktingar.
Hänsynsfullt vred jag volymknappen ner till en acceptabel nivå för att inte skrämma gästerna.
Slutligen konstaterade jag att jag hade fått den sämsta platsen i samlingen och satt precis intill en surroundhögtalare.
Vad hände? Jo, sambon sa, påhejad av släkten, ”Höj, för helvete” och jag höjde volymen ordentligt. Redan detta är ett mysterium, för oftast hotar hon med allehanda hemskheter om jag inte sänker volymen. Sedan blev jag nästan döv på högra örat. Och detta fick mig att, efter föreställningen, krypa bak surroundanläggningen och kolla om jag kopplat allt rätt, för nu kunde man känna trycket i de bakre högtalarna. Och det med råga.

Just det! Ljudet är helt enkelt superbt. Musiken flödar med styrka och finess. Jag, för min del, har nu hittat en ny referensskiva vad det gäller ljud och bild. Bilden är kristallklar (trots att den är videofilmad, vilket betyder taskiga explosionseffekter… det finns några) och njutbar med en varm färgbalans och snygg separering. Vissa sekvenser ser suddiga ut, men det har att göra med obemannade kameror och en dåligt inställd skärpa. Vi kan inte sänka DVD-bilden för detta.
Ljudet är av det slaget som man förväntar sig då man går på en STOR konsert. Det mullrar och dånar, det smeker och stimulerar. Musikerna är av yppersta kvalité och musikstilen torde passa i smak för alla. Är inte Irländsk folkmusik med keltiska influenser det som säljer idag? Hur som helst, så finns det såväl pastoralt jojkande av en massa druider som skönsång av en gudinna, eldiga tempon av skickliga violinister och rytmik i sådana mängder att man rentav blir danssugen.
Om det nu inte skulle vara för den ursäkten att man bara skulle göra bort sig. Ty dessa musikaliska framträdanden är endast den andra bärande delen i filmen. Den första är Michael Flatley, en utbrytare från Riverdance-gruppen, och hans 100 personer starka dansensemble. Om man vill vara elak så kan man säga att DVD:n är ”En Michael Flatley film om och med Michael Flatley, skriven, producerad och koreograferad av Michael Flatley. Mannen har ett så stort ego, att det inte kan anses vara konstigt att han fann sig tvungen att fly Riverdance. Nåja, mannen är världens snabbaste steppare och en väldigt duktig flöjtist. Den kvinnliga delen av publiken (där och hemma) tedde sig alldeles extatiskt då mannen virvlade fram i sina stålhätteskor. För en gångs skull kunde ingen av oss män säga med en myndig, diskrediterande röst: ”Lite träning och jag fixar det där, jag med.”
Inte en chans, säger jag. Mannen, och hela hans trupp, är fenomenal. Jag kan inte för hundra gubbar förstå hur man kan få en sådan fart på fötterna. Om inte det vore nog så verkar allt som finnes under midjan ha ett helt eget, självständigt liv. Och slutligen, efter två timmar hårddansande ser alla (utom Flatley) het oberörda ut. Märkligt. En anna skulle, om man ens ville försöka, bryta av sina vrister och smälla i backen med huvudet före och tacka för dagen.

En annan märklig sak, som vi alla åskådare la märke till, är att alla… ALLA (utom några ruggiga musiker) i Flatleys grupp är bildsköna. Alla kunde bli fotomodeller idag. Flatley har omringat sig med det snyggaste man kan hitta i Europa. Vem är avundsjuk? Inte jag…i alla fall! Helt sanslöst. Bara för att nämna en sak: Den finska violinisten Linda Lampenius är både snygg och begåvad. Hon skulle inte ha en chans ihop med de violinister som Flatley skrapat fram. I talang kanske, men inte i närvaro och utseende.

Vad handlar det hela om då? Kampen mellan ond och god. That’s it! Allt i takt av Ronan Hardimans originalmusik i ett scenbygge som inte skäms i jämförelse med något annat teaterbygge.

Om man nu summerar konserten, så är det tid för några varningsord. Om du har en DVD kopplad till en dataskärm eller en gammal Grundig TV och saknar ett surroundsystem (i detta fall ett system som klarar av Dolby Digital 5.1, DTS ) så kommer din behållning av konserten att förbli minimal. DVD:n kräver mycket av utrustningen och eftersom DVD inte är en fluga, så lönar det sig att börja fundera på att skaffa sig en ny uppsättning av audiovisuella apparater. För oss alla, som redan satsat, bjuder Feet of Flames en fantastisk upplevelse såväl i bild som i ljud.

Jan Ahlgren