Recension - Bio

”Vilken del förstod ni inte? Jag gillar inte att upprepa mig själv. Vad tänkte ni? Att jag skulle riskera 10 år för 3000 lei? Är det vad ni tänkte?”

Orden uttalas lågt i ett ödsligt och nedgånget hotell, i det Ceauşescu-styrda Rumänien 1987. Två unga kvinnliga studenter i tjugoårsåldern: den ena där för en illegal abort, den andra som moraliskt stöd, vill inte tro sina öron. Genom en kontakt har de stämt möte med en äldre, främmande man, som förväntas utföra ingreppet mot betalning. Missnöjd över att de inte följt hans instruktioner till punkt och pricka, pedantisk och synnerligen manipulativ, vill han förmå dem till att sälja sig själva. Stämningen minst sagt dovt undertryckt och hotfull. Hur kunde de egentligen hamna i denna rävsax?



Christian Mungius ”4 månader, 3 veckor & 2 dagar” är baserad på en berättelse han första gången hörde för 15 år sedan, av en flicka som själv råkat ut för ovanstående hemskheter. Frustrerad och arg över omöjligheten att ändra på händelsen – en direkt följd av att abort kriminaliserades i Rumänien 1966, utan tanke på tillgänglighet av preventivmedel i förebyggande syfte, varpå det oförberedda folkets barnakullar ökade lavinartat - bestämde han sig istället för att göra en film. Resultatet är ett skärande realistiskt, djupt berörande och skakande mästerverk som välförtjänt belönades med Guldpalmen i Cannes 2007.



Huvudrollen innehas av Anamaria Marinca, som i den självuppoffrande Otilia, vän till gravida Gabita (Laura Vasiliu), gör ett sällan skådat urkraftsstarkt kvinnoporträtt. Tvingad till yttersta försiktighet och tystnad på grund av de hårda bestraffningarna för illegal abort - inte ens pojkvännen informeras om vad som skall äga rum - får vi följa med på hennes fasansfulla upplevelser utanför lagens långa arm. Vanmakten inför Otilias klaustrofobiska situation nödgar en att vrida och vända på sig i biostolen. Dialogen framförs med finess, konsekvent lågmält och sparsmakat. Därtill uppnås en klar dokumentärkänsla genom rörlig handkamera och långa tagningar som fångat riktiga miljöer långt ifrån studions trygghet, och knappast väjer för att krypa in på huden på karaktärerna. Men hantverkets sanna mästerskap beror kanske framförallt på att det aldrig blir ett självändamål att demonstrera flickornas utsatthet och försvarslöshet, vilket skulle vara alltför enkelt, eller att med pekpinnar hävda att det är någon enskild person, grupp eller företeelses fel; utan att det snarare "bara" ådagaläggs en subtil och fördomsfri beskrivning av ett naturligt händelseförlopp lyckligt befriat från subjektiva åsikter.

Abort var förbjudet i Rumänien, förutom i vissa särskilda undantagsfall, från 1966 fram till 1989 då kommunismen föll. Preventivmedel tillverkades inte och importen av sådana preparat hölls otillåten, dessutom var sexualupplysningen obefintlig eftersom det ansågs tabu att tala om sex. De första åren efter 1989 utfördes nära nog 1 miljon aborter per år.

Gustav af Ugglas