Recension - Blu-ray/DVD

1976 var året då Sylvester Stallone blev ett namn på allas läppar, det var året som askungesagan ”Rocky” släpptes och blev en storslagen succé. Namnet Stallone blev synonymt med kassaklirr vilket många givetvis ville utnyttja. Därför var det kanske ingen större överraskning att regissören till Stallones filmdebut, ”The Party at Kitty and Stud’s” som gjordes 1970, passade på att släppa filmen igen, nu med titeln ”Italian Stallion” och med ett ”Rocky”-inspirerat soundtrack.

Så vad är konstigt med det tänker ni? Ingenting egentligen, förutom att Stallones debut var av det mer oblyga slaget. ”Italian Stallion” får nämligen klassas som mjukporr och är snarast ett skelett i Sly’s garderob.

Stallone spelar Stud, som tillsammans med sin flickvän Kitty bjuder över ett gäng väninnor på lite drinkar och sex. Stud, som den gode värd han är, ser till att alla flickor har en trevlig kväll. Det är i stort sett vad filmen går ut på, det rullas runt i sängar, soffor och på golv, allt ackompanjerat till tidigare nämnda soundtrack. Det bör nämnas direkt att filmen inte innehåller några explicita sexscener och knappast är upphetsande på något sätt.

Nej, detta är verkligen inte mycket att hänga i granen. Stallone gör en slak insats och övriga ”skådespelare” är inte heller mycket att ha. Flummig dialog och obefintlig handling gör att denna film möjligtvis kan ses som kuriosa av den som absolut vill se allt Stallone har gjort, övriga göre sig icke besvär.

Denna utgåva innehåller också en tysk ”hardcore”-version av filmen, men det handlar i själva verket om en helt annan porrfilm, ”White Fire”, med scener från ”Italian Stallion” inklippta här och där. Man bör nog vara rejält påtänd eller packad för att luras att tro att Stallone medverkar i de grövre scenerna i den filmen. Givetvis är den också dubbad till tyska.

Slutbetyget blir ändå en tvåa, kuriosavärdet i sig gör att en etta inte är rimlig. Dessutom är det inte den sämsta film Stallone har gjort ändå, vem minns (om än motvilligt) inte ”Stop! Or My Mom Will Shoot”? Jag ryser bara vid tanken…

Fredrik Liljegren, chefredaktör