Recension - Blu-ray/DVD

De flesta vet vad som väntas i filmer baserade på Jane Austens romaner; lantliga men storslagna 1700-tals miljöer i den högre medelklassens England. Vett och etikett, ett strikt och väl inövat förhållningssätt i det sociala samspelet, men också lättsinne och skvaller. Till nöjena hör stora familjemiddagar, fester i vackra kostymer, utflykter i prunkande natur eller till överklassens slottsträdgårdar med porlande fontäner och välklippta bersåer, där en kyss lätt blir stulen i skymningens omslutande dunkel. I detta sceneri, och som pudret på perukerna, skildras förstås kärleken och det mest romantiska av allt: den omöjliga kärleken.

En film som bygger på Jane Austens unga liv lovar gärna ett liknande tema och för dem som väntat sig en romantisk bitterljuv saga kan jag inte säga annat än grattis. Det här är en film med ovan nämnda ingredienser och dessa har mixats tillsammans med ett gediget och omfångsrikt skådespeleri till en riktigt lyckad kompott. Jane Austen spelas av Anne Hathaway. Personligen tyckte jag att hon gjorde en väl hurtig rollgestaltning i ”Djävulen bär Prada”, men som den unga, kvicka och livfulla Jane passar hon utmärkt. Hennes förbjudna kärlek, den fattige juridikstuderande Tom med ett rykte att fälla kvinnor som furor vid sina fötter, gestaltas av James McAvoy. Deras personkemi är klockren och följaktligen deras spirande kärlekshistoria. Det är en njutning, om än för stunden, att följa deras intellektuella och lekfulla konversationsspel. Övriga gestalter består av ett väl besatt persongalleri. Allt från träbocksaktiga friarämnen som inte har mer att erbjuda än att de är män och har pengar – vilket på den tiden visserligen var det enda som räknades – till snipiga gamla överklassnuckor, och däremellan prästen med glimten i ögat, den förebrående mamman och de älskade syskonen.

Filmen spelar på hela känsloregistret som ett riktigt välgjort kostymdrama förväntas göra. Humor, romantik, sorg och tragik skildras mot bakgrund av en varm och någorlunda trygg familjetillhörighet. Jane Austen var en provokativ figur för sin tid, då kvinnliga romanförfattare närmast betraktades som en synd, men trots påfrestningar för familjen – Jane bröt den ena seden efter den andra – stod de bakom henne när prövningarna var som svårast.

Utöver filmens underhållningsvärde i sin genre är den också en påminnelse om den tidens kvinnoförtryck. Om det inte fanns en ordentlig förmögenhet inom familjen var enda chansen för en kvinna att gifta sig rikt för att få ett drägligt liv. Även i den sociala samvaron var skillnaderna påfallande. En kvinna fick varken vara intelligent eller ha djupsinne. Dessa egenskaper skulle döljas, medan viss humor kunde gå an. Erfarenhet kunde gagna en man, men bara vara till ondo för en kvinna. Kvinnan i allmänhet, som hon speglas i filmen, var strängt medveten om detta, men var samtidigt viss om att det inte fanns någon annan väg att gå än att bita i det sura äpplet, vilket ofta var en tråkig man i pråligt fodral. Dock blir ju Jane ett lysande undantag genom att låta sin begåvning få största utrymme och i ”En ung Jane Austen” får vi ta del av myten Jane Austen och hennes väg till ett världsberömt författarskap.

Anna Keijer