Hills Have Eyes 2, The

  • Svensk titel: Hills Have Eyes 2, The
  • Originaltitel: Hills Have Eyes 2, The
  • Release (Blu-ray/DVD): 2008-01-30

Recension - Blu-ray/DVD

The Hills Have Eyes är ursprungligen en sjuttiotalsskräckfilm av Wes Craven (”Scream”). Så mycket vet jag, men jag har varken sett originalfilmen eller remaken från 2006. Då vet ni med vilka ögon jag ser ”The Hills Have Eyes 2”, den ocensurerade versionen.

New Mexicos öken. I de branta bergens gruvgångar lurar äckliga och strålningsskadade mutanter. En av dem är kamouflerad som en klippa. En av dem är en skruttig farfar med brillor. En av dem axlar rollen som det missförstådda monstret i en outvecklad subplot. Han hjälper så småningom våra hjältar att fly. De andra mutanterna vill käka upp alla män och fortplanta sig med alla kvinnor. Handlingen kretsar inte kring en familj, som i ettan, utan kring ett gäng oerfarna militärer från Nationalgardet som ska bistå några redan slaktade forskare. Terrorn börjar när den nödige soldaten Napoleon utsätts för en horribel baja-maja-attack.

Militärernas gruppdynamik och käftiga jargong känns igen. Sergeantens repliker är tuffa, men skådespelaren har inte pondus nog att leverera dem. Man har sett det förr och i bättre utförande. Ta till exempel tuffingarna i actionrysarklassikern ”Aliens” som också svarade på ett nödrop.

Jag efterlyser mer utvecklade karaktärer, även om flera av soldaterna har potential. Jag skulle vilja veta mer om mutanternas bakgrund också. Och ett bättre slut kunde man väl fått till? Men det som verkligen sänker ”The Hills Have Eyes 2” är allt äckelpäckel med sargade kroppar och övergrepp till leda. Det är faktiskt överdrivet mycket äckelpäckel i denna version som förvisso skryter med att vara unrated. Minst en tumme inborrad i ögat för mycket.

Extramaterialet är schysst med bakomfilmer, bortklippta scener samt en titt på serieromanen som utspelar sig före filmerna. Seriealbumet verkar betydligt intressantare, med löfte om den bakgrundsinfo som man saknar i själva filmen. En trea i betyg hade inte varit så långt borta om grisighetsfaktorn inte varit så hög. Men nu är den det, tyvärr. Äckelpäckel får inte bli ett självändamål.

Johan Karlsson

Kommentarer