Recension - Blu-ray/DVD

Det finns många exempel på radarpar inom filmen. Vi har Stan Laurel och Oliver Hardy (Helan och Halvan), Jack Lemmon och Walther Matthau, Humphrey Bogart och Lauren Bacall för att nämna några. Sedan har vi italienarna Mario Girotti och Carlo Pedersoli, mer kända som Terence Hill och Bud Spencer. De spelade in inte mindre än arton filmer tillsammans, däribland de välkända ”Trinity”-filmerna samt objektet för denna recension, ”Smockan i luften”.

Hill och Spencer spelar de rivaliserande stock car-förarna Kid och Ben som efter ett oavgjort tävlingsresultat får dela på förstapriset, en röd dune buggy. För att avgöra vem som ska få behålla bilen bestämmer de sig för att än en gång tävla om den, den här gången genom att dricka öl och äta varmkorv på ett tivoli. Tävlingen avbryts dock när tivolit raseras av ett gäng gangsters vars mål är att ta över området och bygga en skyskrapa där. Kid och Ben bryr sig inte mycket om saken förrän deras buggy blir sönderslagen av samma gangster. För att parafrasera Percy Nilegård: ”Reflektion kolon – det skulle de inte ha gjort.”

Kid och Ben tar nu i med hårdhandskarna, både för att få tillbaka en ny buggy men också för att rädda tivolit. Det är nu det blir dunkardags på allvar…

Alla som någonsin sett en Hill/Spencer-rulle vet vad de har att vänta sig och de kommer definitivt inte att bli besvikna. Här är de sannerligen i kanonform och det är inte för intet för filmen bland många rankas som en av parets bästa.

Jag har starka minnen av dessa båda herrar från min, och videons, barndom. Min käre far som arbetade i radio/TV-verkstad tog hem grannskapets första videobandspelare (en toppmatad JVC om jag inte minns helt fel) och hyrde ofta hem westerns och komedier. Hill och Spencer var frekvent förekommande i vardagsrummet och gick hem hos hela familjen. Vill minnas att min mor var väldigt förtjust i herr Hills ljusblåa ögon… Jag är inte 100% säker på att just ”Smockan i luften” var en av de filmerna jag såg som liten, men chansen är väldigt stor. Hur som helst njöt jag verkligen av filmen när jag nu i vuxen ålder fick se den igen. Däremot är jag inte alls säker på att ungdomen av idag uppskattar den på samma sätt, det kan vara en hel det nostalgikänsla bakom denna härliga upplevelse jag haft.

”Smockan i luften” är en enormt lättsam och rolig komedi med actioninslag som ibland gränsar till buskis. Skådespelarprestationerna är diskutabla men det går inte att komma ifrån att både Hill och Spencer har en charm och närvaro som ursäktar det mesta. Värre ställt är det då med Donald Pleasence, som här spelar gangsterbossens tyske(!) psykolog och coach. Det handlar om ett överspel som sällan skådats och jag upplever det närmast pinsamt att se denna, i vanligt fall skickliga skådespelare göra en så dålig insats.

Måste också nämna det galna och fullkomligt underbara soundtracket, både ledmotivet och framförallt den körsång där Bud Spencer medverkar. Obetalbart!

Fredrik Liljegren, chefredaktör