Recension - Blu-ray/DVD

Den framlidne holländske regissören Theo van Goghs – 2004 mördades han på öppen gata – sista avslutade arbete, ”Interview”, är en film som egentligen inte är en film. Handlingen utspelas rakt igenom, förutom några korta sekvenser inlednings- och avslutningsvis, i en av huvudpersonernas våning. Det är helt och hållet dialogen mellan de två motspelarna som driver berättelsen. Att denna sedan genom ostadig kamera fångats med ’befintligt’ ljus à la dogma-konceptet på en filmremsa tillför egentligen ingenting. Jag tror med risk för att svära i kyrkan att temat och upplägget hade fungerat bättre på en teaterscen.

I vilket fall, filmen utspelas under en dag och handlar om en manlig politisk toppjournalist som mitt i en inrikespolitisk kris – regeringen kan falla när som helst – fått i uppdrag att intervjua en av Hollands främsta och mest eftertraktade kvinnliga filmstjärnor – Katja Schuurman, i rollen som sig själv – inom filmproduktioner med mindre intellektuella anspråk. Tidigt får vi lära känna journalisten Pierres cyniska inställning till skådespelaren genom repliker som typ: ”Ikväll ska jag intervjua Hollands sexigaste silikonbröst”.

På plats i filmstjärnans lägenhet trappas dock snabbt ett maktspel upp mellan Pierre och Katja. De använder alla knep de kan ta till för att få den andre på fall. Dialogen svänger hela tiden mellan sanningar och osanningar, förolämpningar och förtroenden. Det var länge sedan jag såg denna typ av framställning och mina associationer går närmast till en modern variant av det Strinbergska teaterstycket ”Dödsdansen”, även om detta har en annan täthet och nerv, klassikerstämplat som det är.

Stundtals så gör skådespelarna riktigt bra ifrån sig och dialogen och förutsättningarna är intressanta i all sin enkelhet och det är omöjligt att inte dras med kraftmätningen. Vem är egentligen smartast? Vilka medel är de beredda att använda för att ta ut en seger och vem kommer stå och vem kommer falla? Eller kanske faller de båda två i slutändan för filmen är ingen vacker spegling av det mänskliga psyket och varat i en tid och ett Holland som speglar både extrem ytlighet och traumatiska skeenden. Förutom att dialogen ofta anspelar på sex är det ändå mer intressant att se hur de använder den egna förödmjukelsen som vapen i kampen. Det är en otäckt ful taktik för att avväpna den andre och sätta in stöten när denne minst anar det. De desillusionerade frågan blir slutligen vem som är smartast nog att gå lägst för att nå högst?

Anna Keijer