Recension - Blu-ray/DVD

Rush Hour är inte världens bästa actionfilm, buddy-film eller komedi trots att motorkäften Chris Tucker och kroppsvirtuosen Jackie Chan slår sig ihop för att hitta en kidnappad dotter till en Kinesisk diplomat. Men nog är filmen enormt roande i alla fall.

Chris Tucker är en Los Angeles polis med härligt minspel och en mun som går i ett och inte är det många vettiga eller sanna ord som strömmar ur den. Han är arrogant, högljudd och omnipotent. Ja, det är vad han själv tror. Det blir hans fall och för att få honom bort från gatorna och förstörelsen tvingar man honom att agera barnvakt till Hong Kong detektiven som gestaltas av Jackie Chan. Ingen av dessa pojkar är fantastiska skådespelare, men det glömmer man ganska snabbt, ty båda är specialister på sina områden.

Chris Tucker är en värdig ersättare till Eddie Murphy som blivit en mes i den snuskpratande och actiondrypande filmkategorin. Chris Tucker och Chris Rock (Letal Weapon 4) är de nya komiska, afroamerikanska talangerna som blivit superkändisar endast med hjälp av en otroligt snabb käft och en mimik som får vem som helst att garva ihjäl sig. Chris Tucker, vars mest kända roller har varit i ”Femte Elementet” som DJ:n Ruby Rod och som ofrivillig vän till Charlie Sheen i ”Money Talks”, visar i Rush Hour alla sina framgångsknep. Han är kolossalt rolig att se på och hans käbblande är mycket roande. Förlita Er dock inte på textningen för den hinner inte med Tuckers bjäbbande. Men man måste gilla den typen av street-snack för att kunna uppskatta Tucker och Rush Hour.

Den andra stjärnan, den riktiga stjärnan enligt min åsikt, är legenden Jackie Chan. Jackie når inte heller till skådespelarkonstens högsta höjder, men i en film som Rush Hour spelar det ingen roll. Chans styrka ligger i hans obegripliga vighet och balettaktiga martial arts koreografi. Men å andra sidan var han elev vid Peking Operas stenhårda internatskola i 10 år. Där studerade han ämnen som akrobatik, sång, kampsporter, mimik o.s.v. faktum är, att trots sina kunskaper i kampsorter så har Jackie Chan aldrig tävlat eller ställt upp som ”kampsportare”. Däremot hamnade han i filmvärlden först som barnskådis i några små filmer och sedan som stuntman.
Vid ett tillfälle sökte Hong Kong producenten Lo Wei en efterföljare till hädanvikna Bruce Lee och fick ögonen på Jackie, som spelade in ett antal Kung Fufilmer i Hong Kong innan man märkte att Jackie var ingen ny Bruce utan snarare en reinkarnation av Harold Lloyd. Han lyckades med att kombinera otrolig akrobatik med små, viktiga, komiska medel och blev en sorts antihjälte. Så stor blev han att Hollywood snart uppmärksamma de honom och han castades till biroller i Hong Kong producerade, amerikanska filmer som t.ex. ”Cannonball Run 1 & 2” med Burt Reynolds. Sedan blev det några mindre floppar till kassorna exploderade med ”Rumble in Bronx”. Nu blev Jackie Chan intressant även för stora bolag.

Hur som helst var Chan kines och bl.a. Disney förkastade manuset till Rush Hour eftersom den var skriven för en kontroversiell ståuppare och en kines. Big mistake, som man säger och Rush Hour spelade in sanslösa summor $ redan den första visningshelgen i USA. Detta mycket tack vare dessa tvenne, udda filurer.

Rush Hour bjuder på en härlig tur i action och humor. För att inte tala om Mr. Chans otroliga uppvisning i akrobatik. Den mannen har nog fått så mycket stryk med sina upptåg, att samma mängd spö skulle ha sänkt alla världsmästare i tungviktsboxning de senaste 25 åren. Jag är stort imponerad av Jackie Chan och det faktum att han är sin egen stuntman och det är bara att tro att även i de häftigaste scenerna så är det Chan som trillar och slår sig. Han bröt faktiskt svanskotan i en scen som kan ses bland andra liknande bortklippta scener i slutet av filmen.

Utan att innehålla några banbrytande kvalitéer kan filmen rekommenderas till alla action- och humorvänner. De som uppskattar ett bra ljud och en typiskt suverän DVD-bild lär inte bli besvikna.

Finsmakare må söka sig till andra filmer.

Jan Ahlgren

Andra recensioner