Recension - Blu-ray/DVD

Den övernaturliga rysaren börjar med en tonåring som med hjälp av en docka skrämmer ett hånglande kärlekspar i en bil nära ett öde hus. Paret får panik och gasar iväg. Den belåtne tonåringen som låg bakom sprattet beger sig till det öde huset där hans kompis väntar. Ett mystiskt ljussken uppenbarar sig och båda ynglingarna dör råa dödsfall – en blir kluven på mitten och en blir halshuggen och instoppad i en mikro! Så kan det gå.

Resten av filmen kretsar kring en präst med ett kors, en polis som genast förlorar en kollega i en närliggande skitig sjö och familjen som med sämsta möjliga tajming flyttar in i huset. Det visar sig att det gamla huset, som är i kyrkans ägo, har någon slags förbannelse över sig. Den unge prästen med korset får bevittna när gammelprästen dödas i huset av en besatt sågklinga. Här ligger en hund begraven, så prästen med korset gör en del efterforskningar om områdets historia, vilket skildras i tillbakablickar. Det visar sig att en Satan-påverkad häxa med målbrottsbesvär dränktes i sjön nära huset i slutet av 1600-talet. Hon förbannade församlingen, satte eld på byns kyrka och påstod att hon inte kunde utplånas. Kan det vara häxan som spökar i huset hundratals år senare? Snacka om långsint kärring i så fall.

”Superstition” är från 1982, året innan jag föddes. Det är alltid svårare att bedöma en film i efterhand när den har några årtionden på nacken. Man kan emellertid inte förneka att ”Superstition” gör ett ganska bra jobb.

Musiken fyller sitt syfte. Dödsfallen är många och skoningslösa. Hotet byggs upp undan för undan, även om det kan bli lite tjatigt med den gröna klon som dyker upp i tid och otid och drar iväg offer. Karaktärerna är tillräckligt intressanta för att man ska bry sig om dem, trots bristen på kända skådisar i rollistan. Jag kan till och med sträcka mig så långt som att påstå att ”Superstition” är en bättre häxfilm än den överskattade skakig-kamera-filmen ”The Blair Witch Project”, där man fick veta alldeles för lite om den omtalade häxan. För mig räcker det till en trea.

Johan Karlsson