Recension - Blu-ray/DVD

”Men vad nu då, är ni inte fulla? Hur fan kan ni då ha roligt?!”

Det är en av de allra första replikerna som yttras i filmen ”Jag, en oskuld” från 1968. Den handlar om den 34-åriga änkan Greta vars förmögenhet börjar sina, mycket på grund av att hon håller sig med en 21-årig toyboy som hon förser med både bil och båt i väntan på att hans bok ska ges ut. Han vet förstås inte att Greta är ”så gammal”, utan tror att hon är i 25-årsåldern.

När Gretas syster dör får hon ta hand om sin systerdotter, den unga och oskuldfulla Inga. Inga, som är 17 år, har inget intresse för pojkar utan ägnar sig helt åt den klassiska litteraturen och musiken. Hon har dock, enligt hushållerskan Frida, en strålande figur och Greta börjar snart smida en plan för att trygga inkomsten. Hennes avlidne makes vän Einar söker nämligen sällskap, ju yngre desto bättre, och med sin sofistikerade smak skulle Inga passa perfekt. Att Greta dessutom skulle få 5000 kronor i månaden för det arrangemanget är ju bara en bonus. Men säg den plan som går som man tänkt sig…

”Jag, en oskuld” blev en enorm succé på amerikanska biografer, då under titeln ”Inga”, och räknas som en av de filmer som drog igång hela sexploitationvågen under sent 60-tal/tidigt 70-tal. Jag måste erkänna att sådana fakta gjorde att jag förväntade mig mer sex i filmen, men det visar sig snart att det är sparsmakat på den fronten. Det är lite halvnaket av och till och det snackas en del om sex, men det är Ingas utveckling från oskuldsfull flicka till ung kvinna som hamnar i fokus och då menar jag på en emotionell nivå.

Filmen är regisserad av Joe Sarno, kanske mest (ö)känd för att regisserat ”Fäbodjäntan”, och känns bitvis ganska tafflig. Skådespelarna gör ganska bra ifrån sig, även om det oftast känns väldigt teatraliskt, precis som i de flesta svenska filmerna från den här tiden. Som Inga ser vi Marie Liljedahl som under 70-talet medverkade i flera filmer av den här typen. Den äldre, lite sliskige, charmören Einar spelas av Rafael Edholm-lookaliken Thomas Ungewitter som de senaste åren oftast setts i Nils Poppes och Eva Rydbergs sommarbuskisar. Hans sista roll var i ”Morgan Pålsson – världsreporter” som han gjorde innan han avled i cykelolycka förra året.

”Jag, en oskuld” tillhör definitivt svensk filmhistoria och bör ses, men man bör nog inte skruva upp förväntningarna alltför mycket.

Fredrik Liljegren, chefredaktör