Bury My Heart at Wounded Knee
- Svensk titel: Bury My Heart at Wounded Knee
- Originaltitel: Bury My Heart at Wounded Knee
- Speltid (min): 133
- Release (Blu-ray/DVD): 2008-10-01
Recension - Blu-ray/DVD
TV-kanalen HBO står bakom denna filmatisering av Dee Alexander Browns bästsäljare med samma namn som i sin tur bygger på de historiska dokument som finns omkring assimileringspolitiken i USA i slutet av 1800-talet, då man satte urbefolkningen i reservat för att trycka ner dem och utrota deras kultur och levnadssätt – givetvis i den kristna gudens namn och med den goda viljan som rättesnöre. Inte helt olikt hur samma land fortfarande och med samma goda vilja försöker sig på att utrota Islam i geografiska territorium där man kan hitta värdefulla naturtillgångar (då var det Black Hills guld och nu Iraks olja) och man ställs inför frågan – ska de aldrig lära sig av sina misstag?
Filmen då? Tja, historien är ju gripande i sig själv. Det kretsar kring den berömda civilrättskämpen Sitting Bull som vägrade att bli en del av den amerikanska nybyggardrömmen, den unge siouxen Charles Eastman med en högskoleutbildning i medicin som tvingats ge upp sin identitet för den tredje huvudpersonen: Senator Henry Dawes som påstår sig kämpa för indianernas sak, men som likt alla andra politiker slukas han av sin målmedvetenhet och låter ändamålen helga medlen när han försöker sälja marken Amerika stulit av indianerna till nybyggare och ge vinsten som plåster på såren tillbaka till de som en gång jagade buffel och tillbad sina förfäder på markerna… en affär som skulle visa sig vara förödande på folkets möjligheter att överleva i längden. Tyvärr lyckas inte filmen gripa tag i mig ordentligt, trots att jag är mycket intresserad av de olika urbefolkningsenklaverna i USA, och det känns emellanåt som om det är mitt specialintresse som håller mig vaken. Filmen är snygg, foto och klippning är vässat för att vara gjort för TV, effekter, miljöer och sminket är övertygande nog, men trots att skådespelarna är namnkunnigt folk så tycker jag att de förvaltar sina förtroenden dåligt. Lite platt och oengagerat trots att storyn bjuder in till något alldeles särdeles dramatiskt.
Om skådespeleriet inte håller riktigt så är faktiskt dramaturgin skickligt uppbyggd och man förvaltar de dryga två timmarna väl och tillåter sig ett långsamt berättar tempo med hyfsade stridsscener in emellan och de goda har onda sidor och vice versa, vilket ändå ger tyngd åt berättandet. Kärlekshistorien mellan den totalintegrerade siouxen och den amerikanska författaren och lärarinnan ges alldeles för lite utrymme för att lyckas vara den viktiga ingrediens som jag misstänker att den är i boken, men den ger ändå konstgjord andning på filmen på något vis.
Till slut kan jag ändå säga att jag är djupt berörd av filmen. Detta är en deprimerande, men viktig berättelse och jag hoppas att den berättas om och om igen eftersom den lär oss hur viktigt det är att få vara den man vill och att ha sina rötter i den egna kulturen var man än bor och var man än tar vägen. Man kan inte tvätta ränderna av en zebra och hoppas att få en häst. Betyget är en slät 3:a. Sevärd för att filmen trots att det är en uppdiktad historia ligger nära de historiska beskrivningar jag läst om.
Kommentarer