Recension - Blu-ray/DVD
Jens Johnssons Pingpong-kingen är en suggestiv och lågmäld saga, som inte lämnar mycket till över för filmtittaren utan detajlsinne.
Den andas väldigt mycket svensk indiefilm, från det långsamma tempot, till den charmiga dialogen och den nästan dekadent grå färgskalan. Tankarna går till andra nya svenska filmer som sånger från andra våningen, låt den rätte komma in och gitarrmongot. Filmens rätt unika stämning förhöjs av en tämligen enkel handling.
Den 14-årige cynikern Rille har hand om pingisracketena på fritidsgården i ett litet samhälle i norrbotten. En uppgift han bär med största värdighet, samtidigt som hans bror Erik tycks få alla tjejers uppmärksamhet, allt i takt med att modern deras sörjer den frånvarande fadern i deras liv. Men plötsligt dyker han lagom till sportlovet upp, och en hemlighet spräcks som får förödande konsekvenser för de mycket olika, men älskande bröderna.
En rätt speciell utgångspunkt för en film. Och speciell fortsätter filmen att vara, till stor del, och ofta är stämningen tung och aningen tragisk. Men det är ofta man ler igenkännande åt små detaljer, rörande svenskhet om man så vill, om de små idealistiska aforismer som ensamma människor släpar runt med.
Färgskalan är lika grå och monoton som en kall novemberdag. Undantagsvis visas det upp tysta, kyliga snölandskap, men Ping-pongkingen har oftast närmast ett klaustrofobiskt sceneri. Men det finns något vackert i den estetiken, något som förhöjer den genomgående melankoliska stämningen. Tysta, kyliga snölandskap.
Tyvärr är filmen stundals seg och händelselös, och dessa stunder är lite för långa för att hålla mig intrigerad genom hela filmen. Mot slutet återtänds dock engagemanget i filmen, och det blir genom storyvändningar mer och mer intressant att titta, för att inte avslöja för mycket.
Att filmens skådisar och kanske inte är världens mest kompetenta är inget som försämrar filmen nämnvärt - den spartanska dialogen kräver inget mästerligt skådespel.
Ping-pongkingen har blivit hyllad av filmfantaster utomlands och har bland annat fått ta emot det stora dramapriset i World cinema competition och World cinema-priset för bästa foto. Kanske är den mer exotisk och spännande där än vad vi svenskar kan förstå, med sin inblick i det Sverige som målas upp i filmen. Men för min egen del är det främst en bra, lite annorlunda film av en regissör som tycks bli bättre och bättre.
Kommentarer