Recension - Blu-ray/DVD

Jag såg den första "Saw"-filmen för flera år sedan och hatade den lika mycket som George W. Bush hatar araber. Efter det har jag hållit mig borta från resterande filmer ur samma franchise, samt andra filmer som innehåller tortyr. Jag finner det helt enkelt inte passande att titta på, och då är jag en person som vanligtvis inte har problem med videovåld.

Den sjunde filmen i serien tar upp U.S.A.'s (förra) sjukförsäkringssystem, ett system jag hatar minst lika mycket som tortyr. Filmen plockar hem enkla poänger genom att knyta 90 våldsamma minuter kring ett sådant hett ämne. Men att filmskaparna har varit helt oförmögna om att ens reflektera över ämnet är uppenbart, istället har de hittar på nya sätt att trasa kroppar på. Ett bevis på filmskaparnas inkompetens är det faktumet att de låter en sensationsjournalist bli torterad, och om någon blir torterad betyder det att både Jigsaw och filmskaparna anser det passande. Alltså tycker filmskaparna att de själva bör torteras, för det är ingen större skillnad på vad journalisten och de själva sysslar med.

Filmen är uppbyggd enligt följande struktur. Först ett intro bestående av två människor som skär av sig kroppsdelar för att en av dem ska slippa få sin hjärna inborrad. Efter förtexterna följer en relativt lugn period där folk springer runt på kontor och brottsplatser (det är här som det som verkar vara historien berättas). Men eftersom man inte kan söndra lemmar under arbetstid på ett försäkringsbolagskontor så har filmskaparna klippt in lite våldsamma klipp lite här och där, för att en blodtörstig publik inte ska somna under denna fridfulla passage. Sedan kommer akten där protagonisten måste spela Jigsaws "game", som slutar med att 8 av lekens 14 deltagare dör en plågsam död, inklusive huvudrollsinnehavaren.

Detta följs av den sista akten där det visar sig att Jigsaw bestämt att en av hans två efterföljare ska dödas. Han som dör heter Mark Hoffman och är dessutom polis, och hon som dödar kallas Jill Tuck, en kvinna som jag antar ska föreställa Jigsaws fru. Jag kan utan dåligt samvete berätta hur mycket som helst ur intrigen, eftersom ingen ser en "Saw"-film för dess plot. Det vore som att säga att man tittar på porrfilm för att beröras av en passionerad historia. Den som ser en "Saw"-film ser den för att de gillar att titta på tortyr. Och jag räknar mig gladeligen inte till den sjuka skaran.

Stefan Ramstedt