American Pie 2

  • Svensk titel: American Pie 2
  • Originaltitel: American Pie 2
  • Release (Bio): 2001-10-26
  • Release (Blu-ray/DVD): 2004-04-01

Recension - Blu-ray/DVD

Första pajen från 1999 var i mitt tycke en fräsch, fräck och inte minst mycket rolig ungdomskomedi. Det framgångsrika receptet, vars oväntade succé gick som en löpeld över den amerikanska kontinenten för att sedan erövra Europa, byggde mycket på pinsamma situationer och under- bältet humor.
Men American pie skilde sig från vanliga tonårs- och high school komedier genom att den lyckades appellera till en bredare publik. Ramen utgjordes av high school temat, men sedan var det mer i stil med Bröderna Farrelly och, faktiskt, ibland även Bröderna Marx då det var gott om slapstick skämt och den där jobbiga pinsamhetshumorn som tex senast kunde skådis i underbara Släkten är värst.
Filmen kändes som en frisk fläkt och innehöll en mängd överraskningar för publiken, men även som en slags genreblandning av high school filmer och den mer typiska breda komedien. Visst var American pie full av låga, dumma och sexistiska skämt, men det var gjort med glimten i ögat och med ett högt och drivet tempo. Jason Biggs skuggboxades i vissa scener, inte minst i den klassiska scenen då han har sex med en paj, med storheter som Steve Martin, Chevy Chase och Jim Carrey.
Jims pappa hade onormalt stort utrymme för att vara pappa i den typen av film och drog ner många skratt.
Moraliskt sett skilde sig också pajfilmen från många andra inom genren då karaktärerna lärde sig saker och ting i slutet och blev "bättre" människor. Utan att det kändes alltför påklistrat.

Den nya pajen har regisserats av J.B. Rogers, en man som visserligen jobbat med bröderna Farrelly, men som bevisat sin betydligt mer blygsamma talang i debutfilmen Skojar du, eller? från förra året med Chris Klein och Heather Graham. Den var inte bra, den var inte rolig och Rogers försökte desperat vara lika hejdlös som Farrellys. Det var han inte.
Moraliteten är i och för sig hyfsat intakt även här, t ex Jim förstår mot slutet att sex och en vacker kropp inte kan slå kärlek, hur mycket man än försöker kämpa ner den och hur mindre fysikt attraktiv föremålet än må vara. Och det finns annat, som att vänskap kan vara lika värdefullt som kärlek och sex, åtminstone om alternativet är ingetdera.
Men den här pajen är inte alls lika god och välbakad som den förra. Likt en typisk uppföljare känns den föga existensberättigad. Det mesta är sig likt i filmen, alla karaktärerna är tillbaka, storyn är snarlik, men miljön och tiden är flyttad ett år framåt. Första året i college är avverkat och Jim & Co. tillbringar sommaren i ett beachhouse med planer att parta hela sommaren. Var e brudarna? Jo, det är tänkt att de ska börja flockas runt huset så fort killarna öppnar dörrarna ut till verandan. Och så blir det förstås. För Jim blir det nervöst. Nadja, hans utländska date från förra året, ringer och annonserar sin ankomst mot slutet av sommaren. Jim måste träna för att kunna stå upp och prestera, annars kanske han förlorar henne för gott.
Man skulle också kunna korta ner handlingen med att skriva; ett gäng hormonstinna ungdomar firar sommarlov i ett strandhus med att jaga tjejer och parta huvudet i bitar.
En gång var det kul, kanske mycket på grund av en talangfull regissör och en ung, lovande och bra cast. Men inte två gånger. Tydligen.

Jag hade ganska trist till denna paj numero duo. Det kändes som om jag redan sett allt i första filmen och nu blev det segare, dummare och mindre kul helt enkelt. Några småkul scener, bl a en där Jim fastnar med lim på ett heligt ställe, och en inkluderande två misstänkta lesbianer. Men det räcker inte.
Den här amerikanska pajen går att äta, men den ger en fadd och torr eftersmak med en touch av besvikelse.

Göran Skoglund

Kommentarer