Recension - Bio
Eric Wilson är killen som inledningsvis blir frisläppt från ett ungdomsfängelse. Han är 23 år och har missat 13 år av sitt liv i frihet. Efter att ha blivit tilldelad en lägenhet och en adressbok med två telefonnummer börjar vägen tillbaka till det normala livet.
Han har fått ett påhittat liv som ska få in honom i samhällets system igen. Nytt namn, nytt jobb och på nytt får han för första gången uppleva saker som McDonald’s, bio och frihet. Men som alltid har friheten ett pris och verkligheten kommer snart ifatt Eric – eller "Jack" som han nu heter.
Jack försöker att passa in i sitt tilldelade liv och gör sitt bästa på arbetet, umgås med sina nyvunna vänner och börjar träffa en av sina kvinnliga medarbetare. Men även om pusselbitarna i livet börjar falla på plats är det ändå något som saknas. Hans förflutna finns alltid kvar och minnena från vad som orsakade hans fängelsestraff gör att han har svårt att hitta tillbaka in i livet. Terry, som är personen som valts ut till övervakare och Jack kommer varandra nära inpå livet och Terry tar rollen som en fadersgestalt. Men även här skapas oanade problem då Terrys son inser att Jack betyder mer för sin egen pappa än vad han gör själv.
"Boy A" är en film som belyser svårigheterna att ta sig tillbaka till den "accepterade modellen" när man väl trillat utanför. Filmen har hyllats världen över för sin äkta touch, dess magiska skådespeleri och musikvalet som sätter en stor prägel.
Regissören John Crowly ,som är en relativt ny stjärna för den stora massan, ger oss en film i lugnt tempo med skådespelarinsatserna i fokus. Så här bra har det inte varit sen samma nation gav oss "This is England" - avskalat, äkta och vackert inpå skinnet helt enkelt. Jack som spelas av Andrew Garfield är helt enastående samtidigt som hans medspelare inte gör bort sig någon av dem.
Crowly vill belysa vem det är som egentligen bestämmer vem som ska få en andra chans. Ska en person dömas för något han gjort i sitt förflytna och kan människor förändras till det bättre?
En intressant aspekt som blir väldigt tydlig i filmen är var i personen som samhällets fokus landar. Är det själva brottet, straffet, orsaken till brottet eller vem personen är/har blivit?
Bottom line för Crowly är tydligt: Det grundläggande hindret för rehabilitering är den samhällsapparat – som utmålar barn som onda monster. Skrämmande nog är samhället som borde vara den hjälpande handen, ännu en gång den stjälpande när det kommer till ideal och vad vi kallar för normalt och accepterat.
Bottom line för tellusfilm: Se filmen "Boy A"
Kommentarer