Recension - Blu-ray/DVD

Med ett dödsbesked på nacken, flyttar ungkarlen Henry Poole till sin barndomsgata i den klassiska förortsidyllen i ett medelklassområde. Hit flyr han för att tryggt dö ensam. Men de originella grannarna är nyfikna och ihärdiga. En dag får den värsta snokaren av dem alla, Esperanza, en uppenbarelse på Henrys husvägg. En fläck som föreställer en avbild av Jesus. Och snart är cirkusen i gång. Esperanza drar med sig en växande skara människor som är övertygade att fläcken är ett mirakel. Inte en sekund får Henry en lugn stund, för trädgården är numera ett tillhåll för mirakelsökande. Men när Henry träffar den ensamstående mamman och grannen Dawn, börjar hans liv sakta om på nytt igen och han börjar tro på livet igen. Musiken i filmen är en drivande faktor.

Först och främst vill jag belysa att jag har extremt svårt att somna och att jag aldrig somnat till en film – förrän nu. Filmen är långdragen och irriterande. Esperanza är en riktigt jobbig, snokande granne som man nästan vill till att strypa. Det känns långsökt att en människa som helst av allt vill vara ifred, skulle låta hej vilt främmande människor springa omkring på dennes tomt. Fast å andra sidan uppdagas ett och annat senare i filmen som höjer upp något. Lite krut får det allt lov att vara i filmer som är menade att beröra inpå djupet.

På något sätt känns hela filmen som religiös propaganda. Det är Jesus på väggen och inget mer med det. Den som inte ser eller kan förstå detta, är det synd om. Det känns smått fanatiskt.

Men lite cred måste jag ändå ge en möjligen överspelande Luke Wilson för att han helhjärtat går in i rollen som Henry Poole. Och filmen har några ”kill your darlings”, tack och lov för det. Men i det långa ledet, känns hela filmen långrandig och oerhört förutsägbar.

Emma-Lou Pesonen