15 Minutes

  • Release (Bio): 2001-03-23
  • Release (Blu-ray/DVD): 2001-10-03

Recension - Blu-ray/DVD

En film om symbiosen mellan mördare och media. En satir om hur nyhetskanaler i sin iver att locka tittare mer eller mindre samarbetar med brottslingar under en falsk mask av moraliskt fördömande …

Känns det nytt? Nix. Natural Born Killers är väl en given medtävlare, som också den faller på eget grepp. För även filmer måste locka tittare, och då räcker det inte med att ta upp ett problem och diskutera det. Det krävs Underhållning, vilket ju ironiskt nog ofta är lika med våld.

Jag antar att regissören John Herzfeld, som också skrivit manuset, är medveten om och uppriktigt upprörd över problemet. Han vill säkert säga något, och lyckas väl lite sådär. Han lockar några gånger fram den rätta upprördheten över att brutala brott plötsligt blir berättigade så fort de utgör bra nyhetsstoff och offren förvandlas till ofrivilliga skådespelare i ett kort och otrevligt drama.

Problemet är att det sagts ofta förut, och bättre. Herzheld erbjuder ingenting nytt eller särskilt tankeväckande. Nej, 15 Minutes lyckas mycket bättre som underhållning än som satir. För tar man bort det ganska klyschigt och uddlöst presenterade budskapet ligger det kvar en okej actionrulle där under, med en del bra skådespelare.

Edward Burns kan bli stor, det märker man när han spelar ”brandpolis” i New York, en kille med hög moral som aldrig ser på TV och inte förstår folks desperation att synas och höras i media. Problemet är bara att brandmän, poliser och andra ”kommunalanställda” är tvungna att spela medias spel för att få finansiering. Robert De Niros figur kan reglerna; han är en hyllad polis som använder medias uppmärksamhet som ett verktyg i arbetet. Hans roll är överraskande nyanserad, och De Niro är så där bra som han faktiskt kan vara, men inte alltid är.

Båda blir indragna i ett fall där två brottslingar från Öststaterna kommer till New York och ställer till allsköns blodspillan. Oleg är besatt av film och stjäl följdaktligen en kamera för att dokumentera deras äventyr, något som hans kumpan Emil inser kan vara lönsamt i ett land som USA.

”I love USA. Noone is responsible for what they do”, säger han insiktsfullt.
Ingen av de två skådespelarna är särskilt känd, vilket gör att de fungerar extra bra i sina roller som nykomlingar i landet, sugna på berömmelse och pengar.

Bäst porträtterat är annars New York. Mycket är inspelat på plats, mitt i vimlet, vilket ger en nerv och äkthet åt bilderna. Över huvud taget har filmens en ganska skön puls och är sällan långtråkig. Så i brist på insikt och klokhet kan man gotta sig åt en riktigt spännande brandscen, en schysst springscen motströms i trafiken och en del intressanta juridiska fakta. Visste ni exempelvis att Son of Sam-lagen (döpt efter en serimördare som terroriserade New York en sommar) förbjuder brottslingar att tjäna pengar på sina dåd i sitt samspel med media.

15 Minutes är en film som kommer glömmas snabbt, eller hänvisas till som ”en av de där filmerna om media och mord”. Som mediasatir har den inte en chans mot Network eller den ruskiga belgiska kultrullen Man Bites Dog. Vad den kan göra är att underhålla ett par timmar. Om du tycker att det räcker, så se den för all del.

Anders Lindahl

Kommentarer