Recension - Bio
Denna sällsamma fredagsafton tänkte jag delvis viga åt att skriva några förhoppningsvis välformulerande och vägledande rader om filmen ”Johnny Mad Dog” som jag såg på fjolårets filmfestival i Stockholm. Jag minns den som en av de filmer som betydde och berörde mest under hela den festivalen. Och då var utbudet ändå ganska stort och intressant.
Filmen handlar om de barn som under vapenhot tvingades delta i plundringstågen av det krigshärjade Liberia. En vidrig aspekt av filmen är att barnen som är med i filmen spelas av skådespelare som varit med om de reella händelser som ligger som bakgrund till filmen. Inspelningen måste verkligen varit traumatisk för dessa stackars satar, men förmodligen tjänar vi som biopublik på deras uppoffringar i form av den autencitet filmen besitter.
Filmen är ett skickligt hantverk och närvarokänslan är stor tack vare den dokumentära inramningen (som ju brukar vara så poppis i sammanhang som dessa). Filmen är edukerande utan att vara tråkig, och får säkerligen människor att få upp ögonen för ett ämne som kanske annars gått dem totalt över huvudena. Filmen är utformad precis på det sättet man kan önska, jordnära och gör inte anspråk på att tvinga på oss i publiken att ha en massa förutbestämda åsikter. Det är en åktur utan klar dramaturgisk linje, där vi får en liten glimpse av krigets vansinne och vad det kan göra men människor. Det är svårt, gripande och garanterat medryckande. Rent ut sagt ett måste i sommarens bioutbud.
Kommentarer