Recension - Bio

Den utan konkurrens största och sämsta releasen denna hektiska biovecka heter ”District 9” och är en slags semi-mockumentär som handlar om en miljon utomjordingar som satts i karantän i ett jättelikt flyktingläger i Johannesburg. Själva premissen är egentligen inte så dum, men filmen sjunker som en sten under hela sin väl tilltagna speltid, och mynnar ut i ett absurdum av explosioner robotar och sprängda skallar.

Jag förstår att det finns en publik för ett spektakel som detta, och till en början trodde jag mig kunna räkna mig själv till den idiotiska skaran. Filmen öppnar som politiskt medveten allegori över den gängse invandringssituationen, om än en ganska korkad och valhänt sådan. Men dessvärre tappar filmen efter blotta halvtimmen bort alla aspirationer, och förvandlas till någonting som bara kan beskrivas som dumt och fult. Kudos ska ges till att man överhuvudtaget försöker, och kanske något slags spöstraff för att man slarvar bort alltsammans i drägglandet efter trötta genretraditioner.

Ty förutom de politiska ambitionerna finns ingenting här att hämta. Skådespelarna är dåliga, Specialeffekterna fula, produktionsdesignen en enda stor klyscha och klippningen yrselframkallande. Må hända att jag under filmens gång då och då föreföll lite skön, men då jag tänker tillbaka på den är det enda jag får en sabla huvudvärk. Och det är helt sant, bara jag ser postern på stan drabbas jag av en fysisk smärta i huvudloben. Och mer än så är man väl värd för en surt förvärvad nittiolapp?

Kim Ekberg