Recension - Blu-ray/DVD
Ganska samtidigt som nya "Lånaren Arrietty" släpps på hemformaten passar de kloka skrivbordsstrategerna på Pan Vision på att recykla den över tjugo år gamla Miyazakirullen "Laputa" på Blu-Ray. Detta är en film som till skillnad från det senaste verket riktar sig till en mognare målgrupp med allt vad det innebär i form av knytnävsslagsmål och exploderande luftslott. Filmen handlar om en ung och föräldralös flicka som eftertraktas av militär och banditer tack vare det halssmycke hon sedan barnsben haft runt nacken. Med sig på hennes ofrivilliga äventyr drar hon med sig en liten pojke, i vilkens sällskap hon senare invigs i myten om den svävande ön med det klingande namnet Laputa som gett upphov till filmens titel.
Precis som alla andra i hela världen är jag en sucker för Miyazaki och hans detaljrika fantasiskapelser. När man ser tillbaka till hans tidiga verk kan man dock ana en progression mot det bättre. Så värst imponerande är tyvärr inte "Laputa" alls, och det är inte mycket som skiljer den från andra samtida mer slentrianmässiga animeverk. Det finns en kärlek i detaljerna och miljöerna, men den välkända fingertoppskänslan har inte riktigt infunnit sig. Vissa estetiska val och animationstekniker sticker ut med en viss fulhet.
Utöver det visuella besitter filmen även en ofärdighet även på det spirituella planet. Handlingen om den glömda och gömda ön i skyarna fungerar som ursäkt för en film, men är i ärlighetens namn inte speciellt unik eller spännande. De känslomässiga och gripande partierna är begränsade till en smörig naturlyrik och sötsliskighet. Bortsett från den i sammanhanget obligatoriska naturpreserverande övertonen, finns här en oväntad och rolig lek med genusnormer vilken friskar upp en smula.
"Laputa- Slottet i himlen", som den heter i sin helhet, är absolut ingen dålig film, men ganska tråkig. De två timmarna känns väl tilltagna, och man hade lätt kunna klippa bort en halvtimma överflöd. Detta överflöd yttrar sig mest i onödiga och ganska ospännande actionsekvenser. Mellan dessa lyckas en viss stämning infinna sig. Dock fattas både karaktärsdjup eller någon form av motiv, så något annat än en trea i betyg vore yrkesfel å det grövsta. Med facit i hand vet vi ju lyckligtvis att bättre tider skola komma.
Kommentarer