Recension - Bio

Tom Greer (Bruce Willis) lever i en värld där varje person har en surrogate. Det kanske är bäst att jag förklarar vad en surrogate är för någonting innan vi startar. En surrogate är en robot som man styr med hjälp av sin hjärna som gör allting man vill att den ska göra. Så man sitter bara hemma i ett par coola glasögon och styr sin robot. Man får designa roboten precis hur man vill. Bruce Willis karaktärs robot är såklart en ung Bruce Willis, MED HÅR. Om surrogaten utsätts för någon slags smärta känner inte människan det, och om den går sönder behöver man bara köpa en ny robot.
Men det finns också människor som har valt att inte ha en en robotavatar. De här människorna bor för sig själva i ett reservat, och hatar alla surrogater. ”Profeten” (spelad av Ving Rhames) är talesmanen utåt för människorna utan surrogater.

Två surrogater har hittats döda utanför en nattklubb och Tom Greer och hans kollega Peters (Radha Mitchell) kallas till platsen. I vanliga fall så brukar det gå till så att poliserna kollar vilka som äger surrogaterna och kontaktar dom. Men i det här fallet så är personerna bakom surrogaterna också döda. Det visas sig att mördaren hade ett vapen som både dödar surrogaten och människan som styr den. Detta vapen har aldrig setts tidigare och är livsfarligt om det kommer i fel händer. Det visas sig att ledtrådarna leder till reservatet, där alla riktiga människor bor.
Tom Greer har också lite personliga problem. Han önskar att han får träffa sin riktiga fru , Maggie, istället för hennes surrogate. Men Maggie går inte riktigt med på det. Tom Greer , efter att sin surrogate har gått sönder, går runt som människa i staden. Han märker att det är svårare , men ändå så tycker han att det är härligare.

Bruce Willis gör en god insats som Tom Greer. Jag trodde innan filmen att Bruce Willis karaktär inte skulle vara så olik John McClane från Die Hard-filmerna. Jag hade faktiskt fel. Regissören Jonathan Mostow har tidigare gjort filmer som ”Terminator 3” , ”Them” (inte att förväxlas med den fransk/rumänska sckräckfilmen) och ”Breakdown” med Kurt Russell. Hans registil är inte så egen och filmen ser ut som precis vilken annan ny actionfilm som helst. Jag skulle inte rekommendera den här filmen till personer som gillar mer djupa och intellektuella filmer, men dock så tror jag att alla kan bli underhållna i 88 minuter och imponeras av robottekniken.

Filmens budskap är dels att man ska vara nöjd med sin egen identitet och utseende, men också att folk som gömmer sig bakom onlinecommunities ska fria sig själva och socialisera sig utan att gömma sig bakom internet (exempelvis facebook).

Folk som uppskattar filmer som ”I, Robot”, ”Matrix”, ”Die Hard 4.0” och ”Terminator” kommer att gilla den här filmen. Jag ger den här filmen 3, även om det är ett ganska snällt betyg. Det är intressant premiss, och filmen kommer verkligen att bli en snackis bland vännerna efter biobesöket.

Jonatan Lyrefelt
natan.lyrefelt@hotmail.com


Jonatan är vanligtvis socialantropolog vid Stockholms universitet och skriver svårtydda dikter på The Gran Sasso Raid. Denna vecka var han bussig nog att under en lång atlantflygning skriva ett par rader om denna bioaktuella actionrulle.

Kim Ekberg