Recension - Blu-ray/DVD

”Jag visste inte att vin kunde vara sensuellt”, säger en av karaktärerna i Isabel Coixets nya film, den festivalaktuella ”Map of the Sounds of Tokyo”. ”Jag visste inte att film kunde vara så här sensuellt” tycks den spanska regissören och manusförfattaren vilja att åskådaren ska tänka efter att ha sett hennes film. Den sensuella känsla som hon vill åt förmedlas visserligen mycket väl genom det vackra fotot där både komposition och färgbehandling imponerar. Dessutom lever filmen väl upp till sin titel i den mån att ljudbilden är mycket genomarbetad och består av många inslag. Små ljudkällor kan få stort utrymme vilket skänker filmen atmosfär och intimitet.

Såtillvida har Coixet lyckats skildra megastaden Tokyo som en sensuell och romantisk plats med regntunga gator och mysiga små nudelhak. Sedan gäller det ju som bekant att fylla den vackra ytan med något vettigt innehåll och på den punkten är ”Map...” inte lika lyckad. Till skillnad från i tidigare filmer som ”Mitt liv utan mig” och ”The secret life of words” verkar Coixet helt enkelt inte ha särskilt mycket att säga. Handlingen som bl.a. kretsar kring en kvinnlig lönnmördare, en tystlåten ensam man och en högt uppsatt chef som förlorat sin dotter, känns banal och konstruerad, och verkar ihopskriven lite väl enkelt.

Det visar sig efter hand att det är mördaren Ryu och hennes tilltänkta offer, spanjoren David, som är de två runt vilka handlingen kretsar. De inleder något slags förhållande som är tänkt att intressera och förundra åskådaren. Problemet är bara att de båda karaktärerna är förhållandevis ointressanta och att kemin mellan huvudrollsinnehavarna är så gott som obefintlig. Sergi López i rollen som David är dessutom riktigt träig och saknar helt utstrålning. Coixet har i tidigare filmer utforskat oväntade relationer på ett intressant sätt men här begränsas de interkulturella ambitionerna till meningslösa replikskiften på hackig engelska. De sensuella inslagen består främst av ett antal relativt explicita men ganska intetsägande sexscener där skådespelarnas kroppar exponeras till ingen nytta.

”Map of the Sounds of Tokyo” är inte ett totalt misslyckande men det är knappt att den klarar godkänt betyg. Coixet framstod för några år sedan som en oerhört lovande filmskapare men istället för att blomma ut ordentligt verkar hon i och med ”Elegy” och denna film ha hamnat på ett sidospår. Förväntar man sig inget mästerverk kan man dock gott se ”Map of the Sounds of Tokyo” då den bjuder på vackert foto, intressant ljuddesign och några fina scener. Storyn gör man dock bäst i att glömma så fort som möjligt.

Johannes Hagman