Recension - Blu-ray/DVD
Den omtalade och haussade brittiska miniserien ”Red Riding Trilogy” visas i tre separata delar på årets filmfestival. Delarna är fristående och kretsar alla kring enskilda mord som begås i Yorkshire, varje avsnitt är även skapat av olika regissörer vilket borgar för en del olikheter mellan filmerna. Varje del skildrar processen kring en mordutredning ur olika perspektiv, senare handlar det om polis- och domstolsarbete, men i ”Red Riding Trilogy: 1974” får vi följa händelserna ur en ung journalists synvinkel. Eddie, den unge journalisten i fråga, anar att något är skumt med utredningen av mordet på en ung flicka och börjar göra egna efterforskningar, till mäktiga personers förtret.
Det är tydligt att ”Red Riding: 1974” har ett samhälleligt patos och det är i skildringen av ett korrupt brittiskt småstadssamhälle där alla håller varandra om ryggen som filmen övertygar mest. Det är lätt att förstå Eddies frustration när det visar sig hur svårt det är att förändra något när de människor man är beroende av själva är del av komplotten. I övrigt är det ganska svårt att se hur ”Red Riding” har kunnat överösas med så många lovord från allehanda håll. Nu gäller den här recensionen visserligen bara den första delen men jag uppfattar filmen som en ganska rak och ordinär brittisk TV-deckare av den välgjorda sorten. Det finns egentligen ganska lite som särskiljer den från en dussinproduktion. Det skulle väl i så fall vara dess relativa kompromisslöshet och råhet men även om det på ett sätt är uppfriskande med en serie som inte backar för att visa upp samhällets baksidor, gränsar ”Red Riding” stundtals till att vara effektsökande och våldsfrossande. Särskilt sluttampen är blodig och jag har svårt att se hur denna utveckling kan motiveras med annat än sensationalism.
Tro nu inte att ”Red riding: 1974” är någon rent dålig film. Den är välgjord och har sina poänger, skådespeleriet är genomgående bra och miljöerna känns trovärdiga. Det är bara det att efter all uppmärksamhet borde det vara så mycket mer än bara än lite vanlig men ovanligt mörk fredagsunderhållning. En sista kommentar. På filmfestivalen visas miniserien utan textning och det talas riktigt rejäl dialekt på sina håll, så förvänta er inte att uppfatta varje ord. Men för det mesta är det inga större problem och sammanhanget framgår alltid, så det bör inte stå i vägen för den som vill se ”Red Riding: 1974” och de följande två delarna, som i alla fall jag hoppas överträffar den första.
Kommentarer