Tokyo Gore Police

  • Svensk titel: Tokyo Gore Police
  • Originaltitel: Tôkyô zankoku keisatsu
  • Speltid (min): 110
  • Release (Blu-ray/DVD): 2009-12-16
  • Tagline: Tokyo is burning.

Recension - Blu-ray/DVD

I det framtida Tokyo har poliskåren privatiserats och styr staden på ett närmast diktatoriskt sätt. En specialstyrka har satts ihop för att bekämpa den nya våg av våldsamma mutanter som härjar i staden. Då varje sår förvandlas till ett nytt livsfarligt vapen behövs det mer än en vanlig konstapel för att ta hand om dem.

Kårens bästa mutantjägare heter Ruka och är polischefens fosterdotter. Iskall och effektiv slaktar hon mutanter på löpande band, men innerst inne döljer hon en mörk hemlighet...

”Tokyo Gore Police” kan vara bland det blodigaste jag sett. Tänk er blod- och splattermängden från Peter Jacksons ”Braindead” kombinerat med blodsprutandet i ”Shogun Assassin” så börjar det likna något. Tyvärr roas jag inte längre av detta utan kräver något mer för att underhållas. Hade jag sett den för 15-20 år sedan, då man jagade femtioelfte-generationens VHS-kopior av oklippta skräck- och splatterfilmer, hade jag med största sannolikhet gillat filmen betydligt mer än vad jag gjorde nu.

Men allt är inte dåligt. Eihi Shiina gör bra ifrån sig som Ruka, även om hon är bättre i Takashi Miikes ”Audition”. De blodiga effekterna verkar vara till största del praktiska vilket känns både kul och fräscht i denna cgi:ns guldålder. Kul är det också att se att Tokyos framtida poliskår tydligen kommer att köra omkring i gamla SAAB 900 turbo...

Jag blev verkligen inte såld på ”Tokyo Gore Police”, inte ett dugg. Efter ett tag satt jag och kollade på klockan för att se om den inte var slut snart och då hjälper det inte att filmen är hela 110 minuter lång. Splatter gör sig bäst i små doser, annars blir det mest smaklöst och långrandigt. Det fanns dock ett par sekvenser i filmen som lyfte upp den från en säker etta i betyg och det var de snuttar med TV-propagande som Tokyos privata poliskår gjort. Där kom det fram härlig svart satir och det påminde inte lite om Paul Verhoevens stil i t ex ”RoboCop” och ”Starship Troopers”.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer