Recension - Bio

Köttbulle i ögat
En animerad ö i havet. Filmen är vagt baserad på en barnbok av Judi och Ron Barett. Story nu. Den unga killen med den ouppfyllda drömmen, som vägrar att växa upp och som har en oförstående farsa som bara vill att han ska komma och jobba i familjerörelsen, sardinbutiken. Drömmen är att bli uppfinnare. Han vill få liv i sin hemstad, som är grå och död allt sedan industrin, sardinkonservfabriken, lade ner.
På detta sätt ska den excentriske outsidern bli populär, accepteras, göra pappa stolt och få tjejen. Till en början är allt frid och fröjd, men så går det åt helsefyr. Frosseri av det hela, som är en dödssyn, och så håller den animerade mänskligheten på att gå under. Barn får inte leka gud. Det är förbjudet. De får leka något annat. Det här är egentligen en moraliserande film, men det kommer nog att gå målgruppen förbi.

Hisnande tempo. Nittiominutersfilm. Frosseri i alla dess former. Den är vacker på ett sagolikt sätt. Alltså overklig. Stort galleri av roliga små gubbar, skämten faller lika tätt som köttbullarna. Skämten är förresten ganska elaka. Men det är i grund och botten en varm film, som vuxna människor med barnasinnet kvar kan se med sina avkommor.
Fint budskap: Våga vara annorlunda, fastän de andra barnen retar en. Var dig själv. Följ dina drömmar. Som film är det inget mästerverk. Animationerna är ganska grova, påminner mest om ett snyggt dataspel. Men snygga himlar måste jag säga. Alla animerade filmer jämförs nu för tiden med UPP, som satte en ny ribba, och den här bjuder knappast någon utmaning. Förvisso en annan genre, men ändå. En dussinfilm som kommer att älskas av barnen, så länge de är barn vill säga.

Viktor Andersson