Dödens mannekänger

  • Svensk titel: Dödens mannekänger
  • Originaltitel: Tourist Trap
  • Speltid (min): 90
  • Release (Blu-ray/DVD): 2010-02-03

Recension - Blu-ray/DVD

Fyra ungdomar får motorstopp mitt ute i ingenstans. De får hjälp av en Mr. Slausen, som bor i närheten. Där har han också sitt gamla vaxmuseum, som numera är stängt pga brist på besökare. Medan Slausen och en av grabbarna försöker få igång bilen börjar tjejerna i sällskapet snoka runt både i muséet och i Slausens hem. Det var ingen bra idé... Snart börjar tjejerna försvinna en och en och de andra får nu kämpa för sina liv. Vem är den där maskerade mannen som smyger omkring?

”Dödens mannekänger” är en av de filmer som användes som avskräckande exempel i det ökända Studio S-programmet om videovåld där Bo Elwin (SFI-chefen Cissis pappa) tillsammans med sina kollegor ljög arslet av sig och förfasades över det hemska våldet som nått videohyllorna. Efter programmet totalförbjöds filmerna men nu börjar de återse ljuset på svensk DVD. Oklippta förstås.

Just ”Dödens mannekänger” känns ändå som den minst störande av de filmer som togs upp i programmet (om jag inte minns helt galet var de andra ”Terror”, ”The Boogeyman” och ”Motorsågsmassakern”, kanske någon till) och när man tittar på den idag känns den väldigt tam. Den har helt enkelt inte åldrats väl.

Bland skådespelarna är det egentligen bara ett fåtal som behöver nämnas. Chuck Connors, som spelar Mr Slausen, hade en imponerande karriär på både vita duken och i TV-serier. En av tjejerna, Becky, spelas av Tanya Roberts som inte bara varit Bondbrud utan också en av Charlies änglar. Personligen minns jag henne bäst från mer lättklädda roller i filmer som ”The Beastmaster” och djungelkalkonen ”Sheena”, men för de yngre känns hon nog mest igenom som Donnas mamma i ”That 70's Show”.

Som tidigare nämnt har inte ”Dödens mannekänger” stått emot tidens tand med alltför lyckat resultat. Den är helt enkelt inte tillräckligt läskig längre. Men lik förbannat är den ett bra exempel på hur skräckisar kunde se ut för drygt 30 år sedan.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer