En enda man

  • Svensk titel: En enda man
  • Originaltitel: A Single Man
  • Speltid (min): 100
  • Release (Bio): 2010-02-19

Recension - Bio

George Falconer (Colin Firth) är en oklanderligt klädd universitetslektor som försöker återfinna mening i sitt liv efter att hans partner sedan 16 år omkommit i en bilolycka. Hans liv är fulländat, han har ett arkitektoniskt utsökt hus, trendig inredning, skräddade kostymer, dyr parfym, en läcker bil och handgjorda skor. Den enda lilla sprickan i perfektionen är att han planerar att ta sitt liv.

Man skulle kunna säga att ”En enda man” är den idealiska reklamen för Tom Fords eget klädmärke, ljuset är sådär lagom mystiskt och kroppssmekande och mannen, klädbäraren, är världsvan och höljd i ett skimmer av hemlighetsfull tystnad och säkerhet. Men det ska vi inte säga, för det här är så mycket mer. Ford har tagit ut all sin längtan och frustration, stoppat det i en liten manick, som sammanlänkar olika känslor och begär och gör det till något nytt, och ut har kommit ett lugnt och längtande drama som ur en enda synvinkel skildrar en mans sorg och tvivel på sin ålders tidiga höst.

Vi som åskådare får följa protagonisten under ett dygn i hans liv, via återblickar blir vi varse det som lett till hans nuvarande låga och uppgivna sinnesstämning. Ford har sagt att filmen till en stor grad är självbiografisk, att vi får en möjlighet att vistas inne i hans huvud i en timme och fyrtio minuter. ”En enda man” är en personlig film om hur det är att vara homosexuell i en värld där den accepterade normen är något helt annat, ett samhälle som ser ner på och skräms av de som sticker ut och vågar gå sin egen väg.

George Falconer förläser för sin klass om boken ”After Many a Summer”. En av bokens karaktärer, Mr Propter, anser att personlighet och individualitet är konstlade begrepp, att det endast är roller vi spelar för att kunna passa in, precis på samma sätt som George spelar rollen av heterosexuell när han är i skolan eller utanför sin vänskapskrets. Falconer pratar också, i anknytning till boken, om rädsla, att definitionen av en minoritet är närvaron av rädsla. Människor med fräknar är i egentlig mening en minoritet, likaså blondiner och höginkomsttagare men de benämns inte som minoriteter, det är endast de folkgrupper som upplevs som ett hot som får den nedtryckande benämningen.

En av Georges elever är den nyfikna och kunskapstörstande bohemsnyggingen Kenny (Nicholas Hoult, som spelade det speciella och udda barnet i ”Om en pojke”). Han känner att allt inte står rätt till med George och dras till honom likt en manlig Florence Nightingale, för att rädda honom från depressionens oändligt djupa avgrund. Kan han bli den lykta som krävs för att George ska finna sin väg ut ur sitt mörker, kan Kenny bli den musa som får hans livsinspiration att åter flöda och sprida lite kaos i hans annars så välplanerade och ordnade liv?

Det är en vacker och levnadsglad film om dödens närvaro och nuets ständiga flyktighet. Musiken är karesserande och förförisk men finns alltid i bakgrunden, förutom vid ett dansant tillfälle, som om för att inte överskugga historien. ”En enda man” är en välbyggd och stilig fasad med ett oändligt antal rum att utforska.

Jonas Wennberg

Kommentarer