Recension - Blu-ray/DVD

Jag förstår inte riktigt varför Hollywood inte producerar film noir-filmer längre. Genren är väl ansedd, och innehåller ofta till skillnad från t.ex. westerns, starka kvinnor (som dock minst lika ofta är svekfulla och rent av onda). Men i regel är en film noir mycket modernare än en western. Med detta i åtanke blev jag rätt glad när jag stoppade in "Lies and Illusions" i min DVD-spelare. Filmen börjar med förtexter ackompanjerade av ett stycke smooth jazz. Och i dessa förtexter finns referenser till bl.a. Saul Bass och lite annan filmhistoria. Men dessvärre är detta inget som håller i sig filmen igenom.

Handlingen kretsar kring en självhjälpsförfattare med det skrattframkallande namnet Wes Wilson (Christian Slater). Wilson gillar rollspel, och då menar jag den typen man kan använda sig av i ett sovrum, ett intresse som han delar med sin framtida fru Samantha (Sarah Ann Schultz). Det visar sig dock att frun tagit detta rollspel till sin yttersta gräns efter att paret attackerats av Cuba Gooding Jr. iklädd diamantörhängen och snygg kostym. Samantha har levt ett dubbelliv bakom Wes rygg, vilket raserar alla av författarens teorier om vägen till ett lyckat förhållande (ärlighet vara längst). Och så fortsätter historien.

Och vilken historia dessutom. Vi får följa Wilson när han reder ut denna soppa till intrig som innehåller fler vändningar än dåliga oneliners. Vändningarna är dock lätta att förutse, vilket lämnar oss till filmens alla dåliga oneliners som är minst lika dåliga som James Camerons. Detta är självfallet både roande och oroande att titta (eller höra) på. Roande för att de är dåliga, oroande för att någon sjunkit så lågt och faktiskt skrivit ned dessa på papper.

Inspelad på HD med en skakig kamera, och med ett ljudspår som är fylligt men långt från rikt. Dock verkar det nästan som att regissören varit införstådd i vad han arbetat med när han låtit Christian Slater ta något som i vilken annan film som helst hade varit för stor plats. Detta är synligast i filmens biljakt där Slaters testosteronfyllda skratt hörs lika väl som både pistolskott och motorljud. Och det är självfallet Slater som räddar denna film från att vara helt motbjudande att titta på.

Stefan Ramstedt