Recension - Blu-ray/DVD

Stackars Jennifer, hon är inte som de andra flickorna. Hon har en enorm aptit på sex men blir väldigt, väldigt sällan tillfredsställd av de män hon träffar. Nu är detta kanske ett vanligare problem än vad många män vill tro, men i Jennifers fall beror det åtminstone inte enbart på männen i fråga, för där andra kvinnor har en klitoris har Jennifer inte mindre än sju (som hon hittat hittills) som var och en pockar på uppmärksamhet. Ni inser att det kan bli lite körigt, eller hur?

Som om inte det vore nog blir Jennifer dessutom gravid efter varje herdestund. Inte heller detta normalt, speciellt inte eftersom varje graviditet inte varar längre än ca 30 minuter och resultatet är en liten monsterbebis som med fördel dumpas i närmaste soptunna. Jodå, såatte...

I jakten på den rätta betar hon av man efter man men möts bara av besvikelse efter besvikelse. Ända tills den dagen hon möter Batz, en till synes blyg ung man som bär på en stor hemlighet. I byxorna. Ni förstår, Batz är inte som de andra pojkarna. I en tragisk olycka vid födseln blev hans pitt avskuren istället för navelsträngen. Läkarna sydde snabbt dit den igen, men den fungerade inte som den skulle. Detta ställde givetvis till med problem för Batz, speciellt när han kom i tonåren och började upptäcka flickor. Så vad göra? Ja, inte samma sak som Batz iaf! Han valde självmedicinering, och injicerade diverse steroider och tillväxthormon i penisen. Det gjorde förvisso resultat, men han blev också fast med ett drogberoende monster till kuk som dessutom har en egen vilja! Jodå, såatte...

Jennifer inser ju att en sådan bamse måste vara det enda som kan göra henne lycklig och bestämmer sig för att ta saken i egna händer (pun intended) men frågan är om det var så smart trots allt...

”Bad Biology” är regissören Frank Henenlotters senaste bidrag till skräck/slafs/komedi-genren. Han har tidigare begåvat filmvärlden med filmer som ”Basket Case”-trilogin, ”Frankenhooker” och ”Brain Damage” och den här kör på i samma goda, smaklösa stil. Roligt är det, men definitivt inte en film för alla.

I mångt och mycket känns filmen som en blandning av tidigare nämnda ”Brain Damage” och skräckkomedin ”One-Eyed Monster” med Ron Jeremy (ja, DEN Ron Jeremy), vilket faktiskt inte är en tokig blandning. Det är slabbigt, fånigt, överdrivet, javisst, men framför allt är det hela tiden roligt!

Personligen tycker jag ändå att ”Brain Damage” är en bättre film, men det blir ändå en trea för ”Bad Biology”.

Fredrik Liljegren, chefredaktör