Recension - Blu-ray/DVD
”Form är inte allt”, sa en vis man en gång. Och ibland finns det faktiskt något att hämta i de gamla flosklerna, något som den spanska regiduon Cadena och Collel kunde må bra av att ta till sig. Deras gemensamma ”Elisa K” är en hyperstrukturerad och estetiskt genomtänkt men samtidigt mycket krystad film. Den är uppdelad i två mycket olika delar är tänkt att skildra en våldtäkts långtgående efterverkningar på ett både smakfullt och emotionellt starkt sätt. Tioåriga Elisa blir traumatiserad av övergreppet och förtränger minnena totalt tills den dag hon som ung vuxen plötsligt återupplever händelsen sittandes framför TV:n.
Den första delen är filmad i stramt komponerade svart-vita bilder och har en distanserad, saklig berättarröst som driver handlingen framåt. Skådespeleriet är nedtonat och stiliserat. Tanken är väl att när man sedan i samband med traumats återuppvaknande möts av skakig handkamera, grynigt färgfoto och en skådespelerska som är alldeles utom sig av ångest, ska gripas desto starkare. Problemet är bara att formen är en konstruktion utan bäring i berättelsen, en intellektuell pose som inte på något sätt stärker förståelsen för det ofattbara i situationen.
Det är svårt att kritisera en film som behandlar ett så uppenbart viktigt ämne men ”Elisa K” är helt enkelt en orgie i effektsökeri och banalitet. Det är visserligen chockerande att se Aina Clotet som den vuxna Elisa springa omkring halvnaken i sin lägenhet och formligen skaka och skrika av ångest men det är inte en chock som på något sätt bidrar till en ökad medvetenhet. Det är snarare frånstötande att se hur regissörerna undviker att gå djupare in i karaktären och i stället utnyttjar en skådespelerska på ett fysiskt och psykiskt så oerhört krävande sätt. ”Elisa K” är tråkigt nog en misslyckad film om ett mycket viktigt ämne.
Kommentarer