Recension - Bio

Det är inte varje dag man får se en uppväxtskildring från Nya Zeeland på vita duken men nu har man chansen i och med att filmen ”Boy” i regi av Taika Watiti (”Eagle vs Shark”) går upp på bio. Möjligtvis kan det komma som en besvikelse för vissa att det rör sig om en film som lika gärna skulle kunna vara gjord i en solig del av USA om det inte vore för den knasiga dialekten. ”Boy” känns nämligen som en helt vanlig amerikansk independentfilm och kombinerar det eviga temat kring den dysfunktionella familjen med en typisk känsla för skruvad men vardagsgrundad humor.

Boy själv dyrkar Michael Jackson, hänger med sina polare och retar sin lillebror när han inte längtar efter den far han aldrig fått lära känna ordentligt. När den betydligt barnsligare pappan så dyker upp
med sina två polare ska givetvis drömmar slås i kras. Men inte utan att man har kul och lär sig någon liten livsvisdom på vägen.

Det finns egentligen inget som gör ”Boy” till en unik film men den erbjuder trots det en stunds god underhållning och lite myspys. Barnskådespelarna är utmärkta och relativt nyanserade, och även om en hel del av skämten faller platt finns det lika många till som roar. Pappan spelas uttrycksfullt av Watiti själv och har sina stunder, men framstår tillsammans med sitt gäng som väldigt karikatyrartade i jämförelse med de mer trovärdiga barnkaraktärerna. En film att se, låta sig underhållas av och glömma bort. Om den nu inte när en mer bestående dröm om det avslappnade livet på Nya Zeeland.

Johannes Hagman