Douchebag

  • Speltid (min): 81

Recension - Blu-ray/DVD

Det har varit mycket mumblecore hit och mumblecore dit i texterna till årets festivalprogram, och i ”Douchebag” har vi ännu än. För den som inte känner till genren rör det sig om pratiga amerikanska independentfilmer gjorda på minimal budget och ofta med undermålig teknik. Karaktärerna är oftast halvunga män som gått vilse i livet och mest sitter och pratar, eller snarare mumlar, med varandra. Handlingen i Douchebag är simpel. Sam ska snart gifta sig och brodern Tom kommer motvilligt dit på besök. De tycker inte om varandra men ger sig ut på en resa för att leta efter Toms barndomskärlek och återuppta kontakten. Det visar sig dock att Sam är ett ärkesvin och titelns skitstövel, och resan blir som man kan vänta sig inte helt lyckad.

Det digitala fotot är riktigt platt och trist och kameran hanteras lite hur som helst. Vill man vara elak kan man hävda att filmen ser ut som skit. Men det är faktiskt inte speciellt betydelsefullt och sant mumblecoreaktigt, och filmens viktigare delar håller måttet rätt bra. Skådespelarna är duktiga även om karaktärerna är lite tunna, och den typiskt vardagliga och lite pinsamma humorn sitter tillräckligt ofta där den ska. Det är underhållande, hyfsat intressant och lite, lite fint. Musiken är trist och för hög men det passar liksom med den enkla estetiken. Och ur all irriterad soppa kommer bröderna fram lite annorlunda, lite stärkta och lite närmare varandra. Det är inte så illa faktiskt.

Johannes Hagman

Kommentarer