Recension - Bio
Jag blev väldigt glad och förvånad då mitt överhuvud gav mig uppdraget att se denna film. ”En svensk andra världskrigsfilm om svenskar som skjuter tyskar, vad kan gå fel?” tänkte jag då jag fick inbjudan till pressvissningen.
I december 1942 sticker två svenska soldater över gränsen till Norge för att få sig en titt på tyskarna. Dock går det inte som det har tänkt sig och de blir tagna av tyskarna. Samtidigt fruktar svenskarna en attack från Tyskland och skickar iväg löjtnanten Aron Stenström till Norge för att speja på Tyskarnas mobilitet. När Aron sedan får reda på att hans bror är en av dem som blivit tagna av Tyskarna, blir befrielsen av honom prioritet 1. Men räddningsuppdraget blir ett blodigt helvete som kan orsaka problem mellan Tyskland och Sveriges relation.
Det finns också en romantisk sidestory som innefattar Aron och hans gravida fru.
Personligen så har jag andra världskriget som ett väldigt stort intresse och tyckte ämnet var mycket fascinerande, men likväl så blev jag inte tillfreds med filmen. Det känns som att filmskaparna ville göra en episk film men inte riktigt lyckades med det. Alla klyschor som finns inom krigsfilm finns också med i den här filmen vilket jag tycker är synd, det blir för spejsat. Det är mycket action i filmen och de scenerna är väldigt skickligt gjorda och spännande.
Fast det blir för mycket. Strukturen i filmen är väldigt lik en katt-och-råtta-lek och det estetiska berättandet är väldigt klassiskt för moderna amerikanska krigsfilmer. Filmen försöker också att vara gripande och trycka på våra emotionella känslor med sidestoryn där Arons fru oroar sig för Aron. Men då jag inte riktigt sympatiserade med någon av karaktärerna blev denna känslosamma sidestory ganska vag och smörig. Jag tycker att alla skådespelare gör bra ifrån sig förutom huvudrollen Aron. Det är han man ska ha känslor för och känna att man upplever det han genomgår, men som jag nämnde innan så har jag ingen sympati för honom. Karaktärernas utveckling är ganska typiska och man fattar vilka som ska dö. Musiken i filmen var ganska anonym, men den gav en ytterligare dimension till atmosfären, men dock kan man ifrågasätta sig om det ens fanns någon filmisk atmosfär.
Jag kanske har beskrivit filmen någorlunda negativt, jag hoppas inte att det blir något Helena Bergström-påhopp från filmskaparens sida. Jag tycker filmen faller på att den ska vara episk och överdriven, den får en dålig Chuck Norris att se någorlunda okej ut. Svag 2.
Jonatan Lyrefelt
joly4203@su.se
Den ordinarie edaktionen hade fullt upp den här veckan, så vi skickade knatterecensent Jonatan Lyrefelt att se "Gränsen"
Kommentarer