Morning Glory

  • Speltid (min): 107
  • Release (Bio): 2011-02-04

Recension - Bio

"Morning Glory" börjar med en liten bildruta där vi kan se Becky Fuller (Rachel McAdams) sitta och gång på gång lova att hon inte ska kolla sin mobiltelefon under den dejt hon för tillfället är på. Denna märkliga bildruta växer och tar till slut upp hela skärmen. Varför filmen inleds på detta underliga sätt vet jag inte. Och jag vet inte heller varför den hispiga miss Fuller växer på mig under filmens gång. Den sortens karriärsstegsklättrare som McAdams spelar är kanske den vidrigaste typen av människa. Och det är bara i ett sjukt samhälle som en term som "entreprenör" inte används pejorativt. Men låt oss återgå till filmen.

Vi känner igen storyn från förut. En kvinnlig arbetsnarkoman i pennkjol får jobba röven av sig med ett försummat privatliv som följd. Tidigt i filmen får Fuller kicken från sitt jobb som TV-redaktör, men som en ängel från himlen ringer Jerry Barnes (Jeff Goldblum) och erbjuder henne en plats på det ruttna och nedläggningshotade morgonprogrammet "Daybreak" på IBS. Fullers nya arbetskamrater visar sig bestå av en ensemble av katastrofer. Programmets programledare Colleen Peck (Diane Keaton) visar sig vara en bitch, och den pompösa Pulitzer-belönade reportern Mike Pomeroy (Harrison Ford) är så folkilsken att han hade fått en injektion om han varit en hund. Både Keaton och Ford gör sina bästa rollprestationer på länge, och är precis tillräckligt uppskruvade för att matcha McAdams galet överdrivna virrpanna.

Ett flertal gånger i filmen får vi se en inåkning på IBS-huset, bilder som påminner om den klassiska pre-code-filmen "Baby Face". Nu saknar visserligen "Morning Glory" de subversiva dragen hos Alfred E. Greens film, men det är ändå svårt att inte se likheterna filmerna emellan. I en scen spelas en version av låten "Stuck in the middle with you" som är känd från Tarantinos "Reservoir Dogs". En annan film som också använder en version av en låt känd från en Tarantino-film är Xavier Dolans bioaktuella "Les Amours Imaginaires". Jag skulle dock välja denna välskrivna Hollywood-komedi framför Dolans tramsfest vilken dag som helst.

Stefan Ramstedt

Kommentarer