Recension - Bio
Hypen angående Darren Aronofskys kommande "Black Swan" har varit så stor att de flesta redan har sett den vid det här laget. På Filmtipset har den i skrivande stund nära på tvåtusen betygssättare, som förmodligen kommit över filmen på olovlig väg. Man kan förstå deras frustration över att filmen aldrig någonsin når hit. Jag antar att det var filmfestivalen i Göteborg som begåvade oss med denna sena premiär.
Jag for till vårt grannland Norge för att se filmen. Okej inte därför, men jag såg den. I en biosalong med 800 stolar var inte en enda ledig. Jag har också längtat efter den här filmen. När jag blev intervjuad av Filmkram var det nära på att jag svarade "Black Swan" på frågan "vad ser du fram emot just nu?". Jag har alltid tyckt om Aronofsky och hans kroppsliga, spirituella och plågsamma filmer. Att denna film, precis som de tidigare, har allt kunde man redan av trailern fastslå. Denna visade på mystik, spänning, kroppsmutering och ballett. Filmen besitter såklart dessa faktorer, men tyvärr även ett antal övriga, inte lika hedervärda.
Så ja, jag är besviken.
Främst saknar jag djup. Allt känns platt och ytligt. Jag förstår att filmen också försöker skildra just denna ytlighet. Portmans primadonna existerar bara i andras ögon, och när hennes roll uppnår perfektion uppgår hon således i den. Därför ska jag inte klaga på att hon känns tom, eftersom det är lite poängen. Hon spelar rollen med den äran, trovärdigt och nära.
Men ytligheten gestaltas på ett tråkigt sätt. Är Natalie Portman tvungen att bo i ett rosa rum med massa mjukdjur för att hon sedan ska kunna kasta allt i sopen? Är Vincent Cassells danslärare tvungen att vara så stereotypt osympatisk och bo i ett monokromt hem med abstrakta stålskulpturer? Måste hon ha "Svansjön" som ringsignal på telefonen när morsan ringer? Måste allt vara så fult och opersonligt?
Kanske måste det. Jag brukar ju tycka om när allt är draget till sin absoluta spets, när någon vågar vara pretentiös så det förslår. Men i det här fallet överensstämmer filmens verklighet smärtsamt mycket med den verklighet jag dagligen tvingas leva i. Jag hade nog i fallet "Black Swan" uppskattat om man hade stiliserat uttrycken lite, ungefär som Roman Polanski gjorde i sina tidiga paranoia-gestaltningar.
Appropå Polanskis oeuvre; är ju detta också en film om det splittrade jaget. I filmen sätter det manliga geniet Vincent Cassel upp en nydanande version av Svansjön där Natalie Portman spelar både den vita och svarta svanen. På ett pedagogiskt sätt får vi sedan se hur rollen projiceras på hennes vardag och skapar oreda. Hennes naturliga nemesis blir en uppsluppen dansös spelad av Mila Kunis (vars tidigare CV är lite väl svårt att tvätta bort från minnet).
Det är på det psykologiska planet som filmen verkligen lyser. Prestationsångesten smittar verkligen av sig på hela biosalongen. Ballettens kroppsliga sida skildras smärtsamt träffsäkert vilket leder till mycket hålla för ögonen. Länge hoppas jag på en metamorfos så obarmhärtig och naken som den i Cronenbergs "Flugan" eller Kafkas berömda novell. Filmen tar dock en tråkigare, om än mer logisk vändning.
Som ballettfilm är det inte heller så dumt. Man tror verkligen att det är Portman som dansar, vilket jag på förhand fasade att man inte skulle göra. Det är mycket fokus på överkroppen, men det tänker man egentligen inte på när man ser filmen. Clint Masell lyckas fantastiskt väl med sin uppdatering av det klassiska OSTet. Det följsamma och kraftfulla fotografiet känns också helt rätt. Den rätta känslan fångas verkligen. Men man hade ju såklart hoppas på än mer dans.
Egentligen skulle filmen vara bättre om det fanns mer av precis allt. När den slutar känns det snopet och som att man bara har sett ett utkast till en film. Hade man gett filmen en timma extra att spela på hade balletten kunnat få sin tid och man hade kunnat utveckla samtliga karaktärer. Främst kunde man lagt ännu mera krut på galenskapen. Sekvensen när Portman flippar totalt ger gåshud, minst en halvtimma kunde avvarats bara åt den. För faktum är att just när "Black Swan" börjar bli riktigt rolig, då slutar den.
Kommentarer