Recension - Blu-ray/DVD

Regissören Ridley Scott känner alla filmfantaster till. Han har skrämt oss med ”Alien”, rört oss med ”Thelma & Louise” och stort imponerat oss med ”Blade Runner” och ”Gladiator”. 2001 kommer han antagligen att göra någon sorts historia igen då han färdigställer fortsättningen på ”Silence of the Lambs” som heter så påpassligt ”Hannibal”.

Black Rain är en ganska udda produktion bland Scotts lilla, 14 filmer långa karriär. Visst, här finns det Scottska fotot med flitigt användande av skuggor och kontraster, här finns hans petnoga kameraåkning och här finns de välvalda skådespelarna. Manus garanterar en fartfylld, spännande och dramatisk historia. Hans Zimmers musik är superb, men det finns ett element som Ridley Scott har totalt ignorerat:
Han beskriver den japanska traditionen, kulturen och folket på ett sätt som kan ses i andra film- och TV-produktioner. Med detta menas, att han tyvärr gör det oförlåtliga och underskattar samt undervärderar japanerna och deras traditioner. Kanske är detta något som han gjort avsiktligt för att få Michael Douglas och Andy Garcias karaktärer att framstå som såväl rasistiska som ohyfsade? Kanske vill han med detta visa hur främlingsfientliga amerikanarna egentligen är? Hur som helst, så blir det något fel och lämnar en bitter smak i munnen.

Kan man frånse det ovanstående så kommer man garanterat att uppskatta uppbyggnaden och spänningen i filmen. Michael Douglas spelar sig själv, verkar det som. Han är avdankad, tuff och problemfylld. Han slår först och frågar sedan och det gör honom till en stereotyp av en amerikansk rebellpolis, som man bara kan hitta i amerikanska filmer. I alla andra länder har man också problempoliser, men i Amerikat har man ett helt gäng anarkister och psykopater som poliser i var och varannan snutfilm. Det är väl märkligt att vissa poliser alltid sätter sig ovanför lagen och att dessa är så otroligt populära?
Naturligtvis har denna hjältemodiga psykopatpolisen en motpol, som bringar stabilitet och räddar tuffingen från att göra mera bort sig än behövligt. Denna tveksamma roll faller på utmärkta Andy Garcia.

Ridley Scott har, i och med Black Rain, fallit ner i B-träsket, men även där lyckas han göra en film med brister till en rätt intelligent historia, som, om inte annat, belyser en makthierarki och en brottlighetsstruktur som man har all orsak att vara rädd för. Jag säger då det, att maffian, triaderna och den ryska brottsligheten skulle ha stora problem att hävda sig om Yakuza-organisationen skulle slå ordentliga rötter i USA. Eller någon annanstans i världen. Tack och lov har de hittills hållit sig ganska troget innanför japanska gränser. De utmärkta skådespelarna, effekterna och, tveklöst, den stora budgeten garanterar en audiovisuellt behaglig upplevelse.

Vill man se en trovärdig historia med kulturella inslag, vett och stil, så ska man inte satsa på Black Rain. Vill man däremot se typisk 80-tals action med bra skådespelare, ett snyggt foto och en förutsägbar handling, så är denna film ett mycket bra val.

Jan Ahlgren