Recension - Bio
”Benda Bilili” är en sann world-cinema-film eftersom den utspelar sig i världen och dessutom innehåller world-music. Filmen dokumenterar framgångssagan om musikgruppen med samma namn som filmen, som består av hemlösa kongoleser.
Filmen kommer med all sannolikhet bli en publikframgång eftersom den visar upp människor som gör succé mot alla odds. Om den, som det ursprungligen var tänkt, bara handlat om gatumusiken i Kinshasa hade intresset förmodligen inte vara lika stort. Människor behöver en överdriven dos hopp för att vara nöjda. Då kan vi titta och se hur lyckligt lottade vi är, men att oavsett hur illa man har det går det alltid att kämpa sig upp ur dyngan.
Filmskaparna fann Staff Benda Bilili på gatan och fängslades av deras livskraft (och såg det kommersiella värdet). De betalade studiokostnader, marknadsförde debutskivan, fixade Europaturnén och filmade alltihopa. Vilka snälla killar som gav dem den chansen, kan man tycka när filmens musikanter på slutet sitter med laptops på hotellrummet och dricker whiskey.
Man kan också tycka att problemen rotar sig djupare. Kanske borde man till att börja med inte ha kolonialiserat Afrika, stuckit därifrån och lämnat det globala kapitaliska skitsystemet. Kanske borde man nu inte fortsätta kolonialisera med plånböckerna.
Men själva filmen: Det är en ganska slentrianmässigt hopkokad musikdokumentär. En viss exotism går att utvinna eftersom filmen skildrar ett annat land än det vi bor i. Musiken svänger dessutom.
Kommentarer