Recension - Bio

I ”Limitless” spelar Bradley Cooper en slashas med författarambitioner, som av en händelse kommer över prototypen till en drog som öppnar upp den mänskliga hjärnans fulla kapacitet. Med denna i systemet lyckas han utnyttja sin inneboende potential till att skriva sin debutroman, bli börshaj samt poppis bland brudarna. Men självklart tillkommer oönskade biverkningar.

Helt åt Svedmyra är väl inte filmidén om ett piller som tillåter människan att utnyttja hundra procent av sina medfödda förmågor. Däri finns rent buddhistiska kvaliteter. Det är förvaltandet som lämnar övrigt att önska. Filmen känns som ett ändlöst montage som aldrig stannar upp och fokuserar. Förvisso en metod som ger en långt bättre tripp-skildring än exempelvis den hos ”Enter the Void”. Men det är samma nödtorftiga innehåll som idisslas filmen igenom, och den når aldrig riktigt framåt.

Pillrets förmågor förvaltas på ett så tråkigt och oinspirerat sätt. Det enda Cooper vill använda sina superkrafter till är att tjäna pengar. Och när han väl har pengar vill han tjäna ännu mera. Att någon med ett så skenande intellekt vill lägga allt krut på stålar utgör sannerligen en sorgsen världsbild. Men framförallt en osympatisk och obegriplig huvudperson.

Olikt Hollywood väljer man märkligtvis att inte moralisera där man haft chansen. Man kunde och borde mässat om kristliga saker som att kärleken står över pengar. Man kanske även borde beröra det destruktiva i att få allt utan ansträngning, eller att behöva vara beroende av en drog kontrollerad av en högre instans. Men allt detta skiter man arrogant i till förmån för en häftig och dragig film.

Häftigt är det emellanåt. Skulle jag gissa vilken film av denna och ”Green Hornet” som Michel Gondry regisserat- skulle jag nog gissat på denna. Det finns en hel del kameratrick och bildmorphningar som åtminstone underhåller ögat för stunden. Det är också kul att få se en film där Robert DeNiro slipper springa runt i blöja och käka viagra.

Slutligen: Tråkigt att en film om gränslöshet ska behöva bli så mållös. Men det är väl sant som Kris Kristoffersson sjunger: ”Freedom is just another word for nothing left to do”.

Kim Ekberg