Pina

  • Svensk titel: Pina
  • Originaltitel: Pina
  • Speltid (min): 106
  • Release (Bio): 2011-10-21
  • Tagline: Dance, dance, otherwise we are lost.

Recension - Bio

Det ligger något missvisande i att Wim Wenders film om koreografen Pina Bausch kallas för dokumentärfilm. För en regelrätt dokumentär (vad nu det är?) är den inte. Snarare är "Pina" filmade dansföreställningar med dokumentära inslag. Filmen är strukturerad kring ett antal verk av Bausch, i regi av Wim Wenders. Bausch dog precis innan inspelningen. Wenders valde att fortsätta arbeta och hade till sin hjälp Bauschs dansgrupp Tansztheater Wuppertal.

"Pina" är med andra ord Wenders iscensättning av fyra av Bauschs verk genomförda av dansare som stått Bausch nära. Wenders kamera som till skillnad från den mer traditionella televisionsteaterns kamera rör sig ledigt och fritt på scenen. Kamerans rörelse och montaget klipper isär Bauschs verk. Förändrar verkens ursprungliga temporalitet och rumslighet. Men detta är Wenders tolkning av Bauschs konstnärsskap, och det finns inget dåligt i själva idéen att göra en film på detta sätt.

Dessvärre lider filmen av andra problem. Det första och mest avgörande är 3D-tekniken som gör att dansarnas kroppar är suddiga; att göra en film där kroppar i rörelse står i fokus där kropparna i rörelse är ur fokus och på andra sätt förvrängda kan ses som ett projekt dömt att misslyckas. Dessutom är Wenders ingen skildrare av kroppar. Till skillnad från filmskapare som Busby Berkely eller Claire Denis (två regissörer som dessutom visat ett stort intresse för dans) visar Wenders ingen tro på den expressiva kroppen. Detta är märkbart i intervjusekvenserna, där dansarnas stumma huvuden stirrar in i kameran medan deras röst på ljudspåret berättar om deras upplevelser med Bausch. Denis har också gjort en film om en koreograf. Filmen är en rakare dokumentär om Mathilde Monnier med titeln "Vers Mathilde", på svenska: "Mot Mathilde". Denis film har, som titeln antyder, en tydlig riktning. Wenders film är en ofokuserad (bokstavligt och bildligt) röra som plågas av Bauschs bortgång och Wenders karaktäristiska poetiska sentimentalitet och hans oförmåga att hålla sig saklig och enkel.

Stefan Ramstedt

Kommentarer