Recension - Bio

Jag har inte sett någon av regissörens Pusher-filmer, så jag kan inte riktigt försätta den här filmen i någon auteur-kontext. En filmhistorisk kontext går dock bra eftersom jag har sett lite gamla bilåkar-filmer med fårordiga och ganska ointressanta manliga huvudrollsinnehavare. Detta är ett led "Drive" rättar in sig i, åtminstone i en början. Tyvärr mynnar den sedan ut i en onödigt överdriven våldskavalkad, och bilåkandet glöms helt bort.

Filmen har alla förutsättningar att vara bra. Den är stiligt neon-fotograferad. Soundtracket är pumpande och härligt kitchigt. Skådespelarensambeln består av två av de hetaste namnen just nu, Ryan Gosling och Casey Mulligan.

Men allt slarvas bort och görs ointressant. Spänningen förtas av den orimliga handlingen där ingen logik står att finna. Ingen karaktär är värd att gilla, vilket är en ganska stor bedrift när man har Goling i skutan.

Under filmens upplösning har denne Gosling en stel vaxmask på sig. Detta gör varken till eller från för hans uttrycksfullhet. Kanske är det en blinkning till gamla Mielleville-filmer där hårda män gör hårda saker, men det är inget självändamål för en film att vara opersonlig.

Man inser att det finns spår av grip i Golings hårdhudade escape-driver, och hade man nystat vidare på detta spår, istället för den vanliga gamla hämndhistorien- hade detta förmodligen blivit en lyckad, underhållande och spännande rulle. Nu blir det bara skit.

Kim Ekberg